I höst och vinter lade jag mycket av min lediga tid på att brodera diverse visdomsord, många finns att skåda i
webshopen, och min favorit är väl kanske varianterna på citatet i rubriken. Ditt bästa är bra nog. Good enough is good enough. Något jag förespråkar hela tiden, särskilt när det kommer till kreativitet och skapande. Där finns inga rätt eller fel, det är rätt så länge det är något. Det ska vara lekfullt, kravlöst och så länge du själv är nöjd är det du skapat bra. Jag anser att vi alla är konstnärer, bara att alla inte hittat sin form av skapande eller sin inspiration än.
Båda dessa finns till salu i min webshop, här hittar du vit respektive rosa.
Men när det kommer till mig själv är det en helt annan historia. Inget mindre än perfekt duger vilket väl är varför det här inlägget har tagit mig flera veckor att skriva. Det är väl också varför jag ständigt kör slut på mig själv. Varför jag är besviken på att jag inte bloggar fantastiskt content regelbundet eller uppdaterar webshopen samtidigt som jag jobbar mer än heltid. Jag försöker hitta en balans, har försökt i flera år. Men det är svårt. Svårt att släppa kontrollen, bry sig lite mindre.
Samma perfektionism smyger sig konstant in i mitt skapande också. Kanske är det därför jag så ofta genom åren bytt konstform? När man är nybörjare är det också lättare att vara lekfull och fokusera mer på processen än resultatet. Men när jag börjar bli bättre på något kommer de där hjärnspökena in, jag börjar jämföra mig med andra och inget jag skapar godkänns av min kritiska blick.
Detta är en sida av mig själv jag har jobbat stenhårt med i flera år nu och även om jag har kommit enormt långt finns alltid den där rösten i bakgrunden. Jag antar att jag vill se det här inlägget som en påminnelse både till dig och mig.
Ditt bästa är bra nog, våga lita på det. Lägg inte ner den där pennan/penseln/nålen/kameran/lerklumpen bara för att hjärnan bråkar med dig. Ignorera rösten och fortsätt skapa, var nyfiken och lekfull - det är då magin sker. <3
Vad har du för tankar och erfarenheter kring perfektion och självkritik? Är även du snällare i omdömet om andra än dig själv? Vill SÅ gärna ta del av era tankar kring detta ämne.
Fina, kloka du! Såklart man känner igen sig, massor. Hela min ungdom och i tidiga 20-årsåldern begränsade prestationsångesten mig något oerhört. Vändpunkten kom i och med att jag började plugga Levande Verkstad och fick en annan inställning till skapandets värde, och redskap att hantera prestationsdjävlarna. Att bli pedagog var också en stor del i att jag bättre kan ignorera prestationsångesten idag. Jag lärde mig analysera processen och värdesätta lärdomar och upptäckter mer än ett fint resultat. Idag kan jag skapa för att undersöka hur en teknik eller ett material är och vilka svårigheter som möter nybörjaren. Jag har också självförtroende och erfarenhet nog att veta att ibland blir det inte bra, men sannolikt blir det det en annan gång.
Jag tror inte lösningen är att vi alla utbildar oss till Levande Verkstads-pedagoger, men vill med det här egentligen bara säga att det verkligen KAN bli bättre! På ganska kort tid!