Feminismen förstör min läsning




Jag har också reflekterat över att det väldigt ofta är så som du beskriver i böcker. I en del böcker jag har läst det senaste upplever jag att det till slut kommer till någon sorts acceptans om hur kvinnan ser ut även om hon träffar en man. Jag tänker att det egentligen är en rätt så "normal" del att skildra att man kanske inte är nöjd med sin kropp och att man vill förändra den. Men sen är det ju inte bra att summan av kardemumman blir att man skall förändra sig för att blir bättre. Man vill ju ändå att karaktären skall komma till en acceptans av sig själv.
Något som slog mig nu när jag satt och skrev detta, är att det kanske är författarens egna tvivel på sig själv som återspeglas i det hon skriver (om det är en kvinna) och då är det nog inte konstigt att hon uttrycker sig på det sättet eftersom det är så vi kvinnor har fått lära oss att vi skall tänka. Det krävs ju mycket av oss själva att slå sig fri från den normen och det kan ju vara väldigt svårt ibland.
Sen tänker jag att man inte alltid skall läsa mannen som en lösning. Många människor strävar ju efter att leva sitt liv med någon. Men att i böcker som oftast i korta, går allting mycket fortare än i irl och att det då kan upplevas att som mannen kommer in som en lösning på kvinnans problem. Men ja det hade varit kul att läsa böcker om kvinnor som lever ensamma eller i en homosexuell relation istället.
Jag tycker att Alexander McCall Smith är väldigt duktig på att framställa kvinnor på ett bra sätt. Visst så skriver han lite om utseende fixering ibland, men det är liksom inte det som bär eller definierar hans historier. Det är de starka kvinnorna och i vissa av böckerna även platoniska relationer mellan de kvinnliga och manliga karaktärerna. Tycker att han ändå på något sätt speglar tankar som jag har ibland, men även en verklighet som jag skulle vilja leva i.
Detta blir nog en väldigt lång kommentar och osammanhängande, men känner att det ändå är viktigt att dela mina tankar lite :)
Så jäkla bra rutet Jenny! Åh vad jag håller med dig. Känner verkligen igen det där med att ju mer medveten en blir desto mer syns det överallt. Häromdagen kom jag på att till och med en vanlig kortlek är patriarkal. En kung och "kungens" dam. Låter säkert överdrivet för många, men det är bara ett av alla små symptom på det förtryck som finns omkring oss hela tiden. Så viktigt då att ryta ifrån för att få ur sig det.
❤❤❤❤❤❤❤✊✊✊💪💪💪💪💪
Jag känner samma fast med serier (eftersom jag typ inte läser nåt nu).
jag läste det här redan förra torsdagen håller med och tycker du skrivit det så bra! Analyserade i huvudet alla böcker jag läst i år fram och tillbaka efter vad du sagt. Kom och tänka på att jag såg Disneys Mulan för första gången förra året och tänkte "Det här är ändå en ganska bra Disneyfilm med en cool kvinna som löser saker, men så i sista scenen så måste hon ändå kyssa prinsen/kejsaren/krigaren eller vad han nu var. Så onödigt?? Varför? Har dessutom under den senaste tiden insett att jag stör mig på filmen som har "Tjejsmurfen". Alltså en film, ofta actionfilm där det finns ungefär en enda tjej med och hennes bidrag till filmen är att hon är "tjej", det är liksom hennes personlighet, hon brukar även kunna plockas bort helt ur filmen och handlingen blir oförändrad. Kan prata mycket om det här... Men som sagt, superbra skrivet!
Förstår hur du tänker! Det är ett väldigt komplext ämne samtidigt som det inte alls är så komplext egentligen. Men det är bra att det diskuteras, för det är genom diskussion som man kan förändra folks syn på saker. Står man bara och skriker sina åsikter och inte lyssnar in andras perspektiv kommer man ingen vart.
Ser att det diskuterats om film/serier i de andra kommentarerna och måste ju tillägga att Frost/Frozen måste vara en av de få filmerna där kvinnlig karaktärer får vara sig själv till slut och väljer kärleken till sin syster framför annat.
Helst ska den kvinnliga huvudpersonen dö också, så att den manliga huvudpersonen kan integrera hennes kunskap och gå vidare... Urk.