Rangifers

Hej hörrni! 

Jag vill börja med ett stort jäkla varmt tack och ett förlåt. Jag bara försvann, jag vet det, och det har värmt så mycket att flera av er hört av er via kommentarer och mail och frågat hur jag mår. Om något hänt. Jag uppskattar er alla otroligt mycket och jag är ledsen att jag inte alltid orkat svara. 

För sanningen är att på tok för mycket hänt. Inget jättestort men hela året har varit sak efter sak. Så fort jag trott jag återhämtat mig och kommit tillbaka på banan har nästa skitgrej kommit som ett slag i ansiktet. Jag kände att jag tog slut. Att jag tog slut precis innan den stressigaste tiden på året, där jag behövde vara på topp. Det var helt oplanerat men en dag loggade jag ut och som en tyst deal med mig själv visste jag att jag inte skulle komma tillbaka förrän 2019. Jag har dock haft det här inlägget i bakhuvudet i de snart fyra månader som gått sedan dess. Någon sorts förklaring till er. Inte ett hejdå men snarare ett vi ses snart igen. Kanske här, kanske någon annan stans. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Men jag kommer tillbaka. Snart. 

 

Under sommaren höll jag bloggen vid liv endast för landskapssömmens skull, men till sist gick inte det heller. Jag är obeskrivligt ledsen att jag inte rodde projektet i hamn enligt planen, att det inte fick sitt värdiga avslut. Knappt ett avslut alls. Det kom att betyda så mycket och jag lärde mig så galet mycket. Inte bara om historia, tekniker och brodöser utan kanske främst om mig själv. Jag hittade en glöd jag trodde jag tappat bort, kände ett sånt driv för att ta vara på och föra vidare denna bortskuffade del av sveriges historia. Jag har pushat mina egna gränser och i landskapssömmens namn skapat minnen för livet. 

Jag hoppas att ni också hittat något att ta med er, annars får ni en ny chans under nästa år när jag planerar att utforska sömmarna på ett helt annat sätt. 

 

Nåja. Jag ville mest säga ett snabbt hej. Ett hej och ett livstecken. Jag är som sagt snart tillbaka på riktigt, jag lovar. Vi hörs!