Broderifyndet är äntligen färdigt!
Strax innan jul rotade jag igenom massa gamla mönster, och där bortglömd och ensam fanns ett broderikit som min mamma påbörjade när hon var i min ålder. Ungefär halva gjorde hon innan den blev bortlagd och ersatt av nya projekt. Över 20 år gick innan jag hittade skatten och bestämde mig för att färdigställa den, och nu äntligen är den klar och får pryda sin plats i min hall!
Extra kul är att jag tycker mönstret är galet fint nu när det är klart, men det är inget jag någonsin skulle gått och valt ut själv.
Projektet blev en perfekt inkörsport och gav verkligen mersmak för broderiet som skaparform. Himla skönt att bara behöva göra ena halvan och slippa upprepa mönstret, att den fållad och klar med kantspets samt att jag kunde lära mig helt kravlöst då jag inte lagt en enda krona och därför inte hade något alls att förlora.
Jag tycker också det känns fint att vi gjort den tillsammans jag och min moder, att vi på något vis knyter ihop våra ovana, skakiga stygn.
Detta blir också mitt bidrag till månadens Sypepp som den här månaden roddas av Josefine!
Tycker inte att stygnen ser speciellt skakiga ut;) Jättesnyggt!!:D