En utflykt till landets högsta vattenfall
Det fanns två utflyktsmål som låg till grunden för min dalaresa, det ena var Fulufjällets nationalpark där Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär, kastar sig ned för klipporna.
Det blev verkligen en heldag med kameran i fokus. Först blev det några stopp på vägen till nationalparken, en massa fotande under promenaden där, ytterligare stopp på vägen hem och sedan på kvällen blev det en extratur för att fota i det magiska ljuset efter solnedgången.
Morgonen i Idre bjöd på dimma och småregn, så himla vackert i sig men jag är ändå glad att himlen sprack upp så fort jag körde upp mot fulufjället och jag möttes av utsikten här nedan.
Helt enkelt magiskt. Magisktmagisktmagiskt. Ville aldrig åka därifrån.
Slet mig dock från utsikten tillslut, tanken på att detta bara var början gjorde att nyfikenheten tog över.
Ganska snart var vi framme vid den stora parkeringen vid parkens Naturum. Det prick första man går förbi är denna skylt som gjorde mig så himla glad. Så enkelt och så värdefullt. Även om man går i skogen vet man aldrig när man är på nya platser hur det är med tillgången på fräscht dricksvatten för den fyrbenta. Nu har jag alltid med vatten till honom iallafall, men det är skönt att veta att även om det inte skulle funnits lämpliga dricksplatser på hela vägen kunde kan dricka hur mycket han ville vid både starten och slutet. Och jag kunde själv få fler av dropparna från vårt medtagna vatten.
Ganska snart var vi framme vid den stora parkeringen vid parkens Naturum. Det prick första man går förbi är denna skylt som gjorde mig så himla glad. Så enkelt och så värdefullt. Även om man går i skogen vet man aldrig när man är på nya platser hur det är med tillgången på fräscht dricksvatten för den fyrbenta. Nu har jag alltid med vatten till honom iallafall, men det är skönt att veta att även om det inte skulle funnits lämpliga dricksplatser på hela vägen kunde kan dricka hur mycket han ville vid både starten och slutet. Och jag kunde själv få fler av dropparna från vårt medtagna vatten.
Vidare in på stigen mot fallet! Nu kan jag inte svara på hur resten av parken är då jag bara hann besöka den mest turistiga delen, men det här är iallafall ingen skog för den som vill vandra i orörd natur. Det är träspångar nästan hela rundan då det är väldigt blött, på många ställen går det helt enkelt inte att lämna stigen utan stövlar. Måste dock säga att det är väldigt fint gjort, på flera ställen finns det större vindskydd att rasta lite i och när man kommer en bit på vägen finns det bänkar lite här och var med utsikt över fallet.
Man går väldigt mycket uppåt första halvan och tillslut står man uppe på en höjd och ovan träden ser man fallet i bakgrunden innan det är dags att ta en lång, brant trappa ned till foten av fallet. Fick dock inga bilder just där, men här nedan är första skymten man får av Njupeskär. Mäktigt även på långt håll!
Vill du se mer från denna resan?
Har fler bilder att visa härifrån, men tycker de förtjänar ett eget inlägg!
Efter att ha beundrat vattnet och väntat olidligt länge på att ett helt pensionärsgäng skulle hälsa på Kevät knatade vi vidare igen. Stigen fortsatte med berget tornande på ena sidan och dalen öppen åt andra. Hit hade solen verkligen hittat och färgerna, värmen, ljuset och alla lövträd gav mig känslan av att ha blivit flyttad till någon by vid medelhavet.
Efter en bit i otroligt vacker natur kom vi tillbaka till första delens myrmarker och snart skymtade Naturum återigen mellan träden. Trötta och så så nöjda begav vi oss tillbaka till stugan på bästa sätt, på småvägar där omgivningen bara blev vackrare och vackrare efter varje krök.
Efter en bit i otroligt vacker natur kom vi tillbaka till första delens myrmarker och snart skymtade Naturum återigen mellan träden. Trötta och så så nöjda begav vi oss tillbaka till stugan på bästa sätt, på småvägar där omgivningen bara blev vackrare och vackrare efter varje krök.
Fulufjället är definitivt en plats jag vill utforska mer. Så vacker och omväxlande natur. Man fick se så mycket på bara den här lilla turen och då finns det så mycket mer kvar. Orörd skog. Utan turister eller infoskyltar. Tror bestämt att det får bli en tur nästa år med!
Vill du se mer från denna resan?
Dalarna/Härjedalen 2016:
Så himla vackert, håller med dig, det är så magiskt. Vill se mer av Sveriges fjäll! Var där för några år sedan och jag blev nästan lite chockad; vi har tagit samma bild, så häftigt, titta här! http://gornagotnu.blogg.se/2016/april/vandra-i-naturreservat.html