Tankar om livet, julen och 2018

Jag blir så chockad (och glad!) när jag ser att ni faktiskt är ett litet gäng som kikar in här varje dag trots att det går på tok för lång tid mellan uppdateringar. <3
 
Det har redan blivit tredje advent, men jag har fortfarande inte tänt något mer ljus än det första. Det är som att tiden stannat, eller snarare som att tiden bara går men jag har stannat. De senaste veckorna har varit helt galna och jag har inte gjort mycket annat än att sova, jobba och halvsova framför Gilmore Girls. Nu är det en ynka vecka kvar till julafton. Fem tidiga mornar tills jag checkar ut från vardagen och tar 10 välförtjänta lediga dagar. 
 
På tal om julen så är det en helt ny upplevelse för mig i år. De senaste åren har jag försökt släppa pressen och stressen över att allting ska vara perfekt utan att lyckas. Det har snarare bara blivit värre då jag de sista dagarna i panik klämde in alla förberedelser jag planerat att skippa. Det har bakats ett tiotal sorters julgodis. Julklappar som ska vara genomtänkta, perfekta och helst handgjorda. Julpynt och tomtar i varenda vrå. Julmarknader varje helg, ibland kanske man till och med hinner klämma in två. Se julkalendern varje dag. Baka pepparkakor. Slå in alla perfekta julklappar i kreativa och överdådiga paket. Osv. Känner ni igen er? Jag tror ju inte jag är ensam precis. 
 
I år har jag släppt pressen och verkligen lyckats med det. Visst, det är en vecka kvar och fortfarande tid för panik men jag tror jag ska slippa den i år. Jag har aldrig känt mig så här lugn. Julafton är precis tillräckligt planerad för att vara ångestfri. Inte helt blank, men inte heller minutschema. Det blir en lugn hemmajul med en mamma, en barndomsvän, en hund och tre katter. Att det är mysbyxejul är redan spikat och inköpslistan för julmaten är skriven. Jag ser så himla mycket fram emot en helt kravfri dag tillsammans med två av de människor jag känner mig allra mest trygg runt. 
 
När julen närmar sig med stormsteg är det ju en annan sak som alltid följer. Ett nytt år. Jag har hittills tre planer för det kommande året. En (förhoppningsvis) långsiktig satsning, en kort och galen och jätterolig grej samt ett projekt som sträcker sig över hela 2018. Känns som ett himla bra sätt att ta sig an året på. Och ni ska få höra mer om allting i sinom tid, såklart!
 
Hur känner du inför julen och det nya året?

Katter, kakelugnar och trötta hjärnor

Hej hörrni! 
Alltså jag har varit så konstig de senaste veckorna, och det är därför jag inte har bloggat. Det har varit väldigt mycket på jobbet och jag har till stor del nya arbetsuppgifter och ett helt nytt ansvar. Klart hjärnan blir stressad och säger ifrån. Förutom trötthet, skev tidsuppfattning och extra ångest som brukar komma som ett brev på posten under stressiga perioder har jag i princip tappat min självkontroll. Det har lett till några dåliga, men ändå flest bra saker faktiskt så jag tror jag ska låta den pausa ett tag till. Istället för att övertänka och dividera allting fram och tillbaka har jag bara kört på när jag fått ett infall och det har varit sjukt befriande. 
Nå, nog om det. Jag tänkte vi kunde kika lite på vad jag haft för mig under de här veckorna jag varit borta!
 
Den där självkontrollsbristen gällde även på djuraffären där jag bara inte kunde motstå en liten kattmyntafylld flamingo. Fortsätt gärna så, hälsar Matilda.
 
Jag har som vanligt beundrat kvällssolen genom mina fågelgardiner. Tidigare och tidigare varje dag. 
 
Fast det är ju rätt fint även efter att solen sagt godnatt.
 
En fredagskväll spenderades hemma hos min moder där vi skulle karva pumpor! En av mina favvo-konstnärer Sam Larson hade gjort i ordning ett gäng mallar så varför inte sparka liv i den gamla traditionen tänkte jag. Turligt nog tyckte mamma samma sak. 
 
Dagen efter såg jag en liten lapp utanför Ica där det annonserades om slöjdmässa. Ytterligare en dag senare blev det ju alltså att pallra sig in i bilen för en tur till Sollebrunn. Där köpte jag det kanske finaste jag någonsin sett, en liten kakelugn!!!! 
 
En liten sneakpeak till får ni, men sen tänkte jag att vi pratar mer om den där mässan en annan dag. 
 
Jag har inte bara kollat på andras slöjdande utan även skapat lite själv! Det här ytterst suddiga hörnet får duga tills jag hinner fota den ordentligt. 
 
Avslutningsvis har jag hängt ännu mer med den här tokan, som tycker det är mycket mysigt att gosa med salt- och pepparkaret. Inser också att jag i princip slutat ta kort på Kevät sedan jag skaffade en liten fluffig katt, får ta och ändra på det! 
 
Nu vill jag veta, vad har ni haft för er den senaste tiden? 

En höstdag på vift

I lördags hade jag planerat att fota till ett nytt ett foto i timmen-inlägg. Det var ju ett tag sedan sist. Nu sket det sig, men jag tänkte att ni kan få hänga med under min lördag ändå, för den var trots allt himla fin. 
 
Djuren ville inte ha någon längre sovmorgon, men när jag väl kommit ur sängen och ut i den soliga höstmorgonen klagade jag inte precis. Jag älskar alla skiftningar i naturen just nu. När marken fylls av löv i alla tänkbara röda och gula nyanser men naturen fortfarande är grön också. När några stunder är perfekt höstiga med klar luft, blå himmel och en sol som gör alla färger lite varmare medan andra dagar kan börja med en kolsvart, vinterkall morgon och följas av en idyllisk sommardag. 
 
Höstmorgonen påminde mig också om att det var sista september och därför dags för månadsbildsbyte i köket. Alltid lika mysigt, och speciellt under en lång helgfrukost med tillhörande korsord. 
 
 
När avokadomackorna var uppätna och apelsinjuicen slut var det dags att packa in djuren i bilen och åka mot Dalsland för att spendera dagen med ytterligare två katter. I sista stund tog jag det spontana beslutet att packa med mig både kameran och stativet i hopp om att kvällen skulle bjuda på en fin stjärnhimmel. Nu blev det aldrig något kvällsfotande men i varje fall en tur runt i trädgården. 
 
 
Mötte en liten kompis.
 
Och hade en glad aningens större hund springandes kring benen. Bortsett från några stunder på resan var det här första gången sedan i våras som det faktiskt var riktigt kul att fota så jag gick runt och bara njöt av den känslan. Det var också första helgen på så länge jag kan minnas jag inte kände mig stressad över något utan kunde verkligen bara vara i nuet. Jag hade inte ens tänkt över att jag haft den ständiga stressen med mig innan jag kände lättnaden av att den var borta. Jag tror det berodde mycket på att jag var ensam, inte hade någon annan att förhålla mig till eller tänka på. Jag är väldigt mycket ensam på veckorna, det är sällan jag träffar någon över huvud taget bortsett från mina kollegor, men då är det oftast en massa saker som ska göras eller tänkas på. Sedan på helgerna blir det istället färre måsten men mer intensivt umgänge då jag ofta åker hem till mamma dit det också ofta dras andra bekanta. Jag har lite tappat den där lugna egentiden. Måste hitta tillbaka till en bra balans framöver. 
 
Efter min lilla fototur fick jag feeling och tänkte ta ut kattungarna en i taget för att försöka få några fina kort på dem också. Det gick väl lite sådär, efter att ha bollat med nyfiken katt, kamera, godis och koppel en bra stund var jag dysvett och knappt några bilder blev det. Fick inte en enda skarp på lilla Ellen, men så hade jag inte mycket tålamod kvar efter hennes odåga till bror heller. 
 
 
Efter en stunds återhämtnings-soffhäng med två nu mycket trötta kattungar som sällskap var det dags att packa in mig i bilen igen, nu med födelsedagsfirande för en nära vän som mål! Det blev fikande och prat som drog ut på tiden bra mycket längre än jag hade räknat med, så blir det väl dock när man ses allt för sällan. Det där livet som kommer emellan och som man brukar skylla på, ni vet. 
 
När jag rullade in på mammas uppfart igen slog klockan precis midnatt och jag var tröttare än tröttast, så den där stjärnfotograferingen bestämde jag mig ganska direkt för att skjuta på. Men det behövdes inte heller några stjärnor, den här dagen var fin nog ändå. 
 
Gjorde ni något roligt i helgen?