Den stora semesterlistan

Inne hos Ellen hittade jag den här semester-listan och eftersom jag just nu är helt inne i en semester-pepp-bubbla kan jag ju inte låta bli att fylla i den själv. Jag har även tidigare skrivit lite om mina semester-tankar och det kan du läsa här
 
Vad ska du göra på din semester?
Jag ska åka runt i landet och besöka platser och personer jag vill till, vara hemma och bara ta det lugnt och antagligen hänga en del i mammas trädgård. 
 
Ska du åka någonstans?
Jag tror inte det blir någon längre resa, isåfall blir det på den sena semestern. Är väldigt sugen på att göra en liknande tur som dala-resan förra året men tror det mest kommer bli dagsturer eller max en natt borta. Vill besöka någon mer nationalpark (som är mitt nya mål om ni minns) och andra fina naturplatser. Gärna någon tur nedåt i landet, kanske till Stenshuvud eller Hallands väderö. Efter att ha läst en bok som utspelar sig på platsen är jag också oerhört sugen på en tur till Huseby bruk, bara kolla hur drömmigt det verkar med slottet, parken och all historia! Sugen på att hänga med kanske?
 
Hur länge ska du vara ledig?
Totalt fyra veckor. Två vid månadsskiftet maj/juni och två i augusti/september. 
 
Vad vill du verkligen hinna med?
Inget speciellt faktiskt. Jag vill mest bara ha tid att ta det lugnt och göra små äventyr i den mån jag orkar och känner för det. Kravlöst är mottot för årets semester! 
Skulle förresten vilja hinna måla om piedestalen under första semesterperioden, för den extra platsen behövs verkligen nu när alla odlingar ska få rum. 
 
Vad tror du egentligen att du kommer göra?
Prick vad jag skrev i första frågan. 
 
Vad ser du mest fram emot?
Att vara ledig på vardagar. Det är det enda jag verkligen inte gillar med mitt jobb, att jag aldrig är ledig på vardagar. Det är det enda jag saknar från året jag var arbetslös, att kunna göra saker och besöka platser när det inte är lika mycket folk. Om det så är att åka och handla eller gå på museum eller åka ut i skogen spelar mindre roll, det är så himla skönt att vara ledig när inte alla andra är det. Det är också en anledning till varför jag inte tar ut min semester mitt i sommaren.
 
Vad kan gå fel?
Jag ser inte så mycket som kan gå fel faktiskt. Det skulle vara ifall jag hamnar i en väldig svacka där jag inte har lust med annat än att dra ner rullgardinerna och gömma mig under täcket, men vi hoppas väl på att det inte blir så.
 
Vem kommer du vara mest med?
Kevät såklart.
 
Vad kommer du lägga mest pengar på?
Bensin. Och mat.
 
Vad kommer du köpa inför semestern?
En ny bil äntligen!
 
Kommer du använda det?
Jag hoppas det! Finns så många platser jag vill besöka och förhoppningsvis kan jag kryssa av en hel del under semestern.
 
Kommer du bli brun?
Det tror jag nog. Jag har aldrig i hela mitt liv satt mig ute med anledning av att sola, förstår verkligen inte grejen med det. Men då jag spenderar större delen av sommaren utomhus brukar färgen komma på köpet.
 
Vad vill du säga till ditt semester-jag?
Ha kul och låt inte ångesten hålla dig tillbaka allt för mycket. 
 
Vad kommer du äta?
Mycket matiga sallader. Och grillat med en massa goda röror och tillbehör. Sedan blir det nog en hel del picknick-mat med mackor och piroger.
 
Vad kommer du dricka?
Jag dricker mest vatten faktiskt, så det fortsätter ju även under sommaren. Men tackar ju inte nej till lemonad eller iste en varm dag!
 
Vad kommer göra den här semestern extra bra?
Att den är kravlös, öppen och helt fri att fylla med äventyr. Att jag har en så bra känsla i kroppen, jag bara vet att den kommer bli underbar hur än vädret blir och hur många eller få turer jag kommer iväg på. Sedan skadar det ju inte att jag lagom till semestern (förhoppningsvis) kan hämta min nya bil och då kommer slippa den ständiga ångesten jag har över skrothögen jag kör nu. Vilken frihet alltså<3
 
Vad kommer du ha på dig?
Jag byter inte min garderob något nämnvärt mellan säsongerna, men långjeansen får iallafall lämna plats åt shorts och solglasögonen spenderar mycket tid på näsryggen. 
 
Hur kommer du att göra dig illa?
Inte alls hoppas jag. 
 
Vad oroar du dig för?
Jag oroar mig för alla vardagssaker jag oroar mig för varje dag, men jag har inga speciella orosmoln för semestern vilket känns otroligt skönt. Det är inte så mycket som kan gå fel när man inte har så många krav eller förväntningar helt enkelt! 
 
Vad kommer bli extra speciellt i år?
Att det är min första riktiga semester! Förra året var egentligen min första riktiga, men då hade jag bara två veckor. Detta är första året med hela fyra. Sedan blir det ju första sommaren i nya lägenheten, första sommaren som bohusläning och första sommaren med nya bilen. Så det blir en himla massa första.
 
Hur kommer du minnas din semester sen i september?
Som helt jädra underbar. 
 
Har ni några semesterplaner?

Vad jag kollar efter på loppis

Många bloggerskor har visat upp sin lista och jag tycker alltid det är lika kul att läsa. Så idag tänkte jag att vi skulle prata om de sakerna jag alltid håller ögonen öppna för när jag är på loppis. Oftast blir det ju dock så att jag ändå kommer hem med helt andra saker, men det är väl lite charmen med andrahandsfyndande. Man vet aldrig vad man hittar.
 
Karmstol
Högst upp på min vill ha-lista är just nu en härligt snirklig pinnstol med armstöd. Gärna ordentligt nött av flertalet rumpor genom åren och med den där charmen som bara finns hos en präktig gammal möbel. Denna ska få en riktigt fluffig dyna och sedan stå framför sekretären. Jag älskar verkligen det hörnet av lägenheten men när sittplatsen jag har nu är en väldigt oergonomisk pall (för övrigt samma pall som också agerar soffbord i brist på annat) går det inte att sitta där längre stunder utan en rygg som klagar. 
 
Plats i stort behov av stol. På bilden gömmer sig faktiskt dock två andra loppisfynd - närmare bestämt örn-klockan och väggljusstaken.
 
Äggkoppar
Jo jag vet, man kan gå in vart som helst och få ett gäng tjusiga äggkoppar för en femma styck men nu är jag lite mer kräsen än så. Jag vill ha den pråliga varianten i glas, ni vet sådana där som är ett litet fat med äggkopp i mitten där man kan lägga skalet runt omkring. Blir alltid lika avis när Elsa visar upp sina... 
 
Kammarljusstakar
Det finaste jag vet faktiskt. Det började med att jag var avis på min farmors kammarljusstake i mässing och ville hitta mig en egen. Sedan fick jag istället tag på en helt underbar historia i glas (som syns lite suddigt på sista bilden i detta inlägget) och då var jag fast. Oavsett material, färg eller form är det något historiskt romantiskt över kammarljusstakar som jag tycker så mycket om. Även om de realistiskt sett kanske användes mindre till nattliga slottsutforskningar eller hemliga möten och mer för att lysa upp vägen till avträdet på morgonkvisten...
 
Ett fynd från början av året. Kan inte se mig mätt på den här glasyren alltså, helt otrolig. 
 
Böcker
Jag kollar alltid igenom hyllan med gamla böcker efter några fräsiga fynd. Kokböcker, naturböcker, handarbetsböcker, romaner, diktsamlingar. Det finns ofta mycket spännande men även om jag älskar att stå och kolla på dessa inbundna skönheter är det sällan någon som får komma med hem, här brukar ofta snålheten komma in på både gott och ont. 
 
Gamla ramar
Okej, jag kan egentligen stryka den här då jag har ett väldigt överflöd på sådana just nu. Men det är ju så roligt att kolla på! Jag fullkomligen älskar alla pråliga äldre ramar med rundat glas. Det ni, det är något helt annat än Ikea. 
 
Kakburkar med citroner är en sådan grej jag aldrig letat efter, men när jag väl sprang på den var det kärlek vid första ögonkastet och ett av mina bästa fynd någonsin. 
 
Glas
Jag älskar glas. Både som material och som dryckeshållare. Nu fokuserar vi dock på det sistnämnda. För tillfället är jag ute efter några större vardagsglas. Jag har lite väl många finglas som jag är lite väl dålig på att använda men bara en sorts vardagsglas. Och de skulle behöva kompletteras med något i modellen större. Dock har jag blivit väldigt kräsen när det kommer till i stort sett allting gjort av glas - det måste vara perfekt för att få en plats i mina skåp. 
 
Skålar och uppläggningsfat
Söta skålar eller fat i glas eller keramik har jag gärna ståendes lite här och var. Allra helst detaljrika glasskålar på fot, gärna med lock också. Min favorit ser ni på bilden nedan, det är dock inget loppisfynd utan den är efter min gammelmormor. Genom min uppväxt har vi alltid använt den som sockerskål och när jag flyttade var det en av få saker jag var orubblig med när allting skulle delas upp. Är just nu ute efter en lite större glasskål med lock att ha i hallen för hundgodis.
 
Vad brukar ni kolla lite extra efter? 
Loppis - Second hand

Om att se världen genom en kameralins

Jag har så länge jag kan minnas tyckt om att fotografera. Jag har album fyllda med bilder tagna med familjens gamla kamera. Vill inte veta hur mycket pengar mina föräldrar fick lägga på film för att jag skulle ta kort på mina gosedjur i olika konstellationer eller tvingade mina vänner posera på olika ställen i huset. Livet blev mycket enklare när digitalkamerorna gjorde entre och jag sparade ihop till en lite större kompaktkamera från Fujifilm. Den blev min ständige följeslagare fram till 2009 då jag efter många års drömmade äntligen blev med systemkamera. En helt ny värld öppnades och de flesta lediga stunder ägnades åt fotografering eller redigering. Främst makrobilder och landskap men också en hel del experimenterande med långa slutartider. Vad jag än skulle göra fick kameran följa med och ofta byggde jag upp en liten ministudio hemma för att leka med diverse stilleben. 
 
Jag var egentligen aldrig intresserad av rent dokumentativ fotografering utan det var konstbiten som lockade. Att skapa intressanta bilder istället för att bara knäppa ett minne. Jag minns så tydligt när jag hade varit i London med min farmor och farfar, när jag kom hem och visade bilderna jag tagit blev reaktionen men det är ju inte en enda bild på farmor och farfar? Och jag förstod verkligen inte varför jag skulle vilja ta en turistbild framför Big Ben när det istället fanns intressanta fasader att kolla närmare på eller pråliga lyktstolpar att föreviga. 
Jag hade alltid kameran med mig på semestrar och utflykter så efter ett tag slutade helt enkelt de övriga i sällskapet att ta med sin egen, för de kunde ju lika gärna få mina bilder sedan. Jag fick aldrig riktigt någon förståelse för att jag inte alls ville ta de bilderna de ville ha så i slutändan blev lösningen att jag tog alla bilder. Jag tog mina konstnärliga bilder, de som inspirerade mig, och även de dokumenterade bilderna jag visste att släkt och familj ville ha som minnen. Personer, situationer, sevärdheter och omgivningar. 
 
Fotot slutade vara roligt och blev bara ett rutinmässigt måste. Till sist insåg jag att jag aldrig fick se något på riktigt, fick aldrig uppleva platserna jag åkte till. Jag såg bara allting genom kameran. Såg vinklar, färger, ljus och inställningar. Såg bilder. Ingenting var på riktigt om det inte kom med på kort, för varför skulle man åka någonstans om man inte dokumenterade det? Vad var det för mening med att blommorna i rabatten slog ut om de inte fotograferades? Jag känner igen mig själv så mycket när jag nu läser om bloggare som trappar ner för att de insett att allting börjat handla om att skapa inlägg. Att dagen inte var värd någonting om den inte kunde delas med andra på blogg eller sociala medier. 
 
Jag slutade nästan helt fotografera i samband med att jag började gymnasiet. Under de åren fick kameran bara komma fram när någon ville ha kort tillsammans med sin hund men även då kändes det som ett måste istället för något kul. Det vände egentligen när jag startade den här bloggen, när jag började drömma om att resa runt i Sverige och uppleva olika naturtyper. Jag ville dela mina upplevelser. Jag minns så väl när jag åkte till Norra Kvill och nervöst plockade upp kameran. Jag minns så väl hur det bubblade i hela kroppen igen, hur roligt det kändes att hålla kameran igen. 
 
Det var lite mer än ett år sedan. Ett tag efteråt åkte jag och mamma till Öland några dagar och även där var det så galet kul att fotografera igen. Fingrarna mindes fortfarande knappar och inställningar och det kändes på något vis som att komma hem. Inte långt senare kom skatteåterbäringen och den lades på en ny kamera. Inspirationen och kreativiteten som varit bortglömd så länge hade kommit tillbaka i full kraft och jag ville inte att detta skulle hållas tillbaka på grund av min vid det här laget gamla och rätt skruttiga kamera. 
 
Med ny utrustning i kameraväskan har alltså ett år gått. Jag har varit väldigt restriktiv med fotandet i rädsla för att falla tillbaka igen och det har funkat väldigt bra. Det viktigaste är alltid att uppleva, att se med ögonen innan jag ser med kameran. När jag är ute har jag kameran nedpackad och tar upp den när jag ser något som inspirerar, då går jag med den uppe och fotar en bit innan jag packar ner den igen. Och så fortsätter det. Ibland kommer jag hem med mängder av bilder och ibland inte en enda. Men jag har alltid upplevt platsen jag varit på. 
 
Bilderna i inlägget är allihop för övrigt från 2010. Den där sommaren när min fotoglädje var på max och inte en blomma gick säker.