Det blev plötsligt så jävla läskigt att blogga

God kväll hörrni! 

Ja, alltså saker går ju inte riktigt som jag tänkt mig med den här platsen just nu. Bakom kulisserna händer det en massa grejer dock. Jag håller på att bygga upp min webshop, jag broderar och syr för fulla muggar för att ha något att sätta upp där, jag försöker välja ut foton att trycka upp prints av och ändrar mig varje dag om jag ska köra på matt eller blankt papper. Jag får hem misslyckade visitkort på posten, får lite verklighetspanik när jag bokför mitt första lilla inköp och springer på nervösmöten på banken. Och i samma veva var ju planen att jag skulle rusta upp bloggen också. Städa upp och börja om med nya krafter. Och jag vill ju det! Jag har så mycket jag vill prata med er om, saknar att ha bloggen och kontakten med er läsare i min vardag. Men det blev ju plötsligt på riktigt, och då blev det så jävla läskigt att orden bara försvann. 
 
När jag började blogga berättade jag inte för någon om den. Det blev min plats där jag kunde vara jag. Eller kanske snarare platsen där jag kunde utforska vem som egentligen var jag. Mitt i identitetskrisen jag hade där 2015/2016 behövde jag stöka runt lite för mig själv, komma fram till vart jag ville utan att behöva prata om det med vänner, familj och bekanta. 
Det dröjde väl närmare ett år innan jag delade med mig av bloggen till någon som kände mig utanför internets i detta fallet trygga väggar. Sedan dess har en handfull snubblat hit på eget bevåg, men nu. Nu med firma, en seriösare syn på denna platsen och kanske framförallt en stabilare trygghet i mig själv är det dags att sluta gömma mig. För jag är ju trots allt väldigt stolt över bloggen. Den är så mycket jag, bara det att den är delar av mig jag inte delat med mig av så frikostigt annars. 
Nåja. Jag kommer väl över det också.
 
Ni som hängt här ett tag kommer se lite förändringar framöver dock. Ni kan ju redan nu se den nya gula designen (saknar redan den gamla men vänjer mig förhoppningsvis snart!), men även innehållet kommer smalna av lite. Jag har bestämt mig för att vara lite mindre spretig och fokusera mer på kreativitet och skapande. Såklart blir det lite vardagsglimtar ibland ändå, men som regel blir det ett mer nischat innehåll. Trevligt va? 
 
Nä hörrni, jag tänkte egentligen bara smita in här och säga - håll till godo lite till! Jag är snart tillbaka, på riktigt. Vet att jag sagt det ett tag nu men lovar att det stämmer den här gången!<3
Bjussar också på lite sommarfeeling i form av grön gingko mot klarblå himmel. Den togs i juni. Och vet ni, det är bara fyra månader dit nu. Om fyra månader känns den här satans jävla slaskvintern som hundra år sedan, om inte det är en hoppfull tanke så vet inte jag! 
 
 

Mitt 2018 - finheter från året som gått

Väldigt inspirerad av Bea tänkte jag göra en snabb genomgång av de guldstunder 2018 ändå bjussat på. När jag ser tillbaka på året lite snabbt ser jag mest mörker, men när jag börjar fundera har det ju hänt en massa grejer jag inte velat vara utan för allt i världen. Så häng med på en liten årsresumé! För visst känns det fint att gå in i 2019 med alla fjolårets framgångar i ryggen?
 
Januari
Jag avslutade 2017 med en väldigt fin nyårsafton. Mamma hade tagit med sig Kevät och åkt på egna äventyr och jag var hemma hos henne med alla våra tre katter, åt gott och såg på Gilmore Girls synkat med en fin vän så vi kunde diskutera allt som hände över sms. 
Jag tog också äntligen tag i att byta efternamn, något jag både funderat på och drömt om i flera år. Läste en massa böcker, gick på en magisk morgonpromenad, kokade rabarbersaft och kickade äntligen igång Landskapssömmen! Fick i och med det också ett besöksrekord utan dess like!
 
Februari
Årets andra månad var en väldigt lugn sådan. På bloggen skrev jag bland annat om hur jag fastnade för landskapssömmar, visade fynden från en grym loppisrunda och bjöd er på en djupdykning ner i min UFO-korg. Kan ju också passa på att avslöja att inte en enda av de grejerna blev klara under året heller. Jag började också tecka lite igen fast vill minnas att just denna inte blev klar någon gång heller. Får sammanfatta februari som UFO-månaden helt enkelt. 
 
Mars
Detta blev en desto aktivare månad för att väga upp för februaris stilla lunk. Jag broderade min Anundsjösöm som nog är det jag är mest nöjd med av allt jag broderat, gillar och använder den duken så mycket trots att den är skev som attans och inte ens helt färdig. Jag gick också och fyllde år, skrev om att resa ensam, byggde om ett skåp till kattlådan, rantade om skev kvinnosyn i böcker och kickade igång odlingsåret! Mitt bland allt detta hade jag en liten livskris och fick panikkänslor av tanken på att ännu ett år bara jobbajobbajobba. Kändes som jag skulle fastna och det fick mig att på allvar börja planera för att starta eget. Minns hur jag åkte runt på jobbet hela dagarna med Tove Janssons självinlästa böcker i öronen och försökte hålla tillbaka tårarna. Men jag tog mod till mig och började prata med min chef om att gå ner i arbetstid, hade förväntat mig tvärnej men fick istället pepp och stöttning, där någonstans gick mars över till april. 
 
April
I april växte det rejält på fönsterbrädan, jag började brodera på mitt feministsvartstick och drömde om sommaren medan jag njöt av våren. Jag bråkade också lite med Skatteverket om mitt efternamn och var väl vid det här laget både grinig och stressad över vad jag hade gett mig in på. I trädgården var det dags att förbereda för de där småplantorna med både planering, jordinköp och sådd!
 
Maj
I maj, den 14de för att vara exakt, kunde jag äntligen kalla mig Rehnström på riktigt. I övrigt hann jag inte med mycket annat än jeansjackebroderande och pallkragepåtande här när våren plötsligt blev sommar. Fick dock köpt en spegel och en lampa som snabbt blev favoritdetaljer hemma och kikade på bebisgetter så var rätt nöjd ändå! 
 
Juni
Här hann jag knappt blogga alls för i närmare två veckor hade jag finbesök av Anna-Li och det blev äventyrande runt i trakterna. En nationaldag på Nordiska Akvarellmuseet (minns fortfarande hur stolt jag var att lyckas parkera på den lilla piren med min klump till bil), en kväll vid havet vid Ramsvik, en heldag på Göteborgs botaniska trädgård och letande efter den gamla smältugnen på Halleberg är lite av vad vi hann med. I slutet av månaden hade mina pallkragar växt på sig ordentligt och jag såg till att hängmattan aldrig kände sig ensam. 
 
Juli
Sommaren gick från bara ovanligt varm till ett skrämmande bevis för klimatets ohälsa med alla bränder. Från mig fick ni lite avbrott i det med bland annat boktips och ett helt inlägg om Kevät. Jag kunde också börja skörda en hel del och på lediga stunder såg jag till att göra det bästa av årstiden och hitta på diverse näräventyr. Mot slutet av månaden var semestern så nära att jag nästan kunde ta på den och de allra sista julidagarna spenderade jag äntligen i ledighet! 
 
Augusti
I början av månaden gjorde jag en repris på förra årets succé och styrde återigen bilen norrut. Det blev dock en mindre resa både tids-, avstånds- och pengamässigt. Fyra nätter varav tre sovs i bilen. Mötte upp Anna-Li för en dag runt Idre där vi sprang på hundratals renar, åkte vidare på för mig helt nya vägar genom Härjedalen, vaknade en morgon av regndroppar i pannan, fördrev en förmiddag på en parkering i Östersund, smygfotade på museum trots fotoförbud, tog en snabbtur till Norge, spenderade en dag i mitt älskade Stekenjokk och hade bara ett gäng dagar i total frihet. Finns inget jag gillar mer men samtidigt kändes det sorgligt att se hur mycket mindre vatten det var i alla sjöar och hur lite kraft det var i forsarna jämfört med året innan. 
I övrigt bjöd augusti på skogsutflykter, mer trädgårdshäng och ja juste - en tatuerad underarm! 
 
September + Oktober
I september plockade jag en jädrans massa svamp, min arm läkte fint och så mycket annat tog jag visst inte kort på, fokuserade mest på att hålla huvudet ovanför vattenytan. I oktober broderade jag äntligen klart feministsvartsticket, möblerade om vardagsrummet och tog läskigt spontana beslut. Matilda byggde en koja i fåtöljen vilket var det kanske sötaste någonsin. 
 
November + December
Under årets sista månader jobbade jag mer än någonsin och mådde sämre än på länge. För mycket jobb för för få personer och jag hade mer ansvar än jag orkade med. Men med ett fantastiskt team i ryggen och ett grymt samarbete fanns det allt guldstunder där med. Året avslutades med en konstig men fin julafton, några dagar hos farmor och farfar i mellandagarna och ännu mer företagsplanerande. För nu är det snart dags hörrni, men mer om det inom kort. Nu är det några ynka timmar kvar av 2018 och de tänker jag spendera på samma sätt som förra året, med en massa djur, en massa mat och en massa avsnitt Gilmore Girls. 
 
Hoppas året som gått varit snällt mot er, om inte så hoppas jag iallafall att ni har lite fina ögonblick att se tillbaka på. Oavsett har vi ett helt nytt fint år framför oss och jag ser fram emot att dela det med er!

Vad tar du med dig från året som gått? Dela gärna med dig av ett extra fint minne eller en händelse som sticker ut. 

Hej och vi ses snart igen

Hej hörrni! 

Jag vill börja med ett stort jäkla varmt tack och ett förlåt. Jag bara försvann, jag vet det, och det har värmt så mycket att flera av er hört av er via kommentarer och mail och frågat hur jag mår. Om något hänt. Jag uppskattar er alla otroligt mycket och jag är ledsen att jag inte alltid orkat svara. 
För sanningen är att på tok för mycket hänt. Inget jättestort men hela året har varit sak efter sak. Så fort jag trott jag återhämtat mig och kommit tillbaka på banan har nästa skitgrej kommit som ett slag i ansiktet. Jag kände att jag tog slut. Att jag tog slut precis innan den stressigaste tiden på året, där jag behövde vara på topp. Det var helt oplanerat men en dag loggade jag ut och som en tyst deal med mig själv visste jag att jag inte skulle komma tillbaka förrän 2019. Jag har dock haft det här inlägget i bakhuvudet i de snart fyra månader som gått sedan dess. Någon sorts förklaring till er. Inte ett hejdå men snarare ett vi ses snart igen. Kanske här, kanske någon annan stans. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Men jag kommer tillbaka. Snart. 
 
Under sommaren höll jag bloggen vid liv endast för landskapssömmens skull, men till sist gick inte det heller. Jag är obeskrivligt ledsen att jag inte rodde projektet i hamn enligt planen, att det inte fick sitt värdiga avslut. Knappt ett avslut alls. Det kom att betyda så mycket och jag lärde mig så galet mycket. Inte bara om historia, tekniker och brodöser utan kanske främst om mig själv. Jag hittade en glöd jag trodde jag tappat bort, kände ett sånt driv för att ta vara på och föra vidare denna bortskuffade del av sveriges historia. Jag har pushat mina egna gränser och i landskapssömmens namn skapat minnen för livet. 
Jag hoppas att ni också hittat något att ta med er, annars får ni en ny chans under nästa år när jag planerar att utforska sömmarna på ett helt annat sätt. 
 
Nåja. Jag ville mest säga ett snabbt hej. Ett hej och ett livstecken. Jag är som sagt snart tillbaka på riktigt, jag lovar. Vi hörs!