Yttre Bodane naturreservat

Som jag redan hintat om bjöd söndagen på ett litet äventyr för mig och Kevät. Vi styrde bilen mot naturreservatet Yttre Bodane som med beskrivningen Vänerns skärgård hade fångat mitt intresse. Och vilken häftig plats det var! Man går i en vanlig skog för att plötsligt runda en krök och vara ute på klippor med öppet vatten framför, för att sedan plötsligt svänga av i skogen igen. Och så håller det på. Just kontrasterna gör platsen helt magisk, man vet aldrig vad som väntar bakom nästa träd. Skiftningarna mellan en murrig och kuperad inlandsskog och öppet kustlandskap med släta klipphällar. Definitivt en plats jag ska utforska mer framöver! 

Yttre Bodane ligger mellan Mellerud och Åmål och du kommer enklast dit från E45. När du svängt av (går inte att missa avfarten, är tydligt skyltat) åker du direkt in på en grusväg som snirklar sig in till parkeringen. Det är skyltat vid varje sväng så väldigt lätt att hitta, annars kan det ju vara lite sisådär med dessa naturplatser. Bortanför parkeringen går en stig in i skogen och några hundra meder in finns starten till de olika vandringslederna i området. Vi valde Nötöleden som med ett par avstickare blev ganska exakt 4,5 km lång. 
 
Väljer man just Nötöleden kommer man efter en stund in i en glänta där ett litet utemuseum informerar om växter och djur i området. Här finns även en gästbok samt broschyrer för den som är intresserad. I gläntan finns också grunden till Nötötorpet som var bebott av en fiskare och hans familj fram till 1920-talet. 
 
Min favoritbild från turen. Älskade du, det finns inget jag gillar bättre än att utforska naturen med dig<3
 
Ett stentroll träffade vi på också! För övrigt enda personen vi mötte på hela turen, även om det var en hel del vid parkeringen. Galet skönt! 
 
 
Vädret var rätt uselt hela starten av påskhelgen men söndagen blev verkligen en perfekt vandringsdag. Soligt och fint men ändå inte för varmt. Kolla liksom bilden här under, skulle kunna vara tagen en julidag. Vem kan tro att det snöade dagen innan?
 
Området är bitvis väldigt kuperat men det finns många härliga ställen att ta en paus på. Klippor vid vattnet eller stora stenar inne i skogen. Mot slutet av leden finns det också några bänkar med bord. 
 
Det ska enligt broschyren finnas en hel del spännande fåglar och växter här, men jag såg inget speciellt. Sedan höll jag inte ögonen på så mycket detaljer heller, den här turen handlade mer om att gå och upptäcka i stort istället för att utforska på djupet. 
 
Sväng in om ni har vägarna förbi, det är inte långt från E45 och tar ni en annan stig än den jag gick ska det inte vara långt alls från parkeringen ner till vattnet. Perfekt fikaställe i sommar med andra ord! 
 
Har någon av er varit i Yttre Bodane? Eller har ni kanske andra gömda pärlor i krokarna att tipsa om?
Dalsland - Mellerud - Naturreservat - Yttre Bodane - Åmål

Öland dag 1 - Jakten på solnedgången

Mycket hann vi klämma in den där första heldagen på Öland men här är sista inlägget. När vi åkte från Trollskogen började skuggorna bli längre och solen letade sig ner mot horisonten. Vi kände oss sugna på att fånga solnedgången och besämde oss för en liten picknick på stranden, vilket visade sig bli lättare sagt än gjort. Efter en del runtvirrande för att hitta en affär, och ännu hellre en öppen sådan, fick vi tillslut köpt prick allt vi var sugna på och begav oss till Ölands norra udde där fyren Långe Erik huserar. Samma fyr vi blickade ut mot tidigare på dagen. 
 
På väg ut stannade vi till vid Neptuni åkrar, en stor stenstrand fylld av diverse forntida gravtyper. Mäktigt och ett ställe jag gärna skulle utforska mer i dagsljus. Nu blev det mest lite beundrande av färger, ljus och skuggor.
 
Ungefär två sekunder efter det att vi klev ur bilen vid norra udden insåg vi att det blåste nått jävulskt och var rätt kyligt, så det där med picknick i solnedgången förvandlades snabbt till en liten promenad i omgivningen runt fyren och sedan mat i bilen. Men det var trevligt det också! 
 
Tröttnar aldrig på denna vyn alltså. Stenstranden. Havet. Molnen. Färgerna. 
 
Man kan inte annat än älska riktigt informativa skyltar.
 
Maffig är han allt i solens sista strålar, den där Erik. 
 
Sedan kom tillslut den där stunden då solen nuddade vattnet vid horisonten. Det är något speciellt med solnedgångar vid havet alltså.
 
Och med det avslutar vi denna dagen. En såndär fantastisk dag där jag hann se och uppleva helt otroligt mycket utan att stressa det minsta. Sugen på fler återblickar till en härlig dag i början av juni? Spana in Halltorps hage del ett och del två, Byrums raukar och Trollskogen
Långe Erik - Neptuni åkrar - Öland - Ölands norra udde

Öland dag 1 - Trollskogen

När vi kände oss klara med raukarna åkte vi norrut, närmare bestämt nästan så långt norrut man kommer utan att hamna i vattnet. Trollskogen var nästa plats att utforska och här gick jag och Kevät rundan som gick runt hela udden medan mamma tog en genväg och chillade på stranden tills vi mötte upp henne. Vi har lite olika syn på semester hon och jag, jag vill se och upptäcka så mycket jag bara kan medan hon helst tar det lugnt med en bok eller korsordstidning. 
 
Promenaden började med en, i ärlighetens namn, rätt trist tur i skogen. Jag föredrar riktiga stigar, alternativt en träspång, över de här breda vägarna som mest påminner om motionsspår och ångestfyllda gympalektioner. 
 
Men ganska snart kom vi ut på en strandäng som vi följde en bit innan stigen vek in i skogen igen. 
 
Här träffade vi både en svan och Erik. Rätt trevligt sällskap ändå kan jag tycka. 
 
Och en ek. Förgyller alltid promenader.
 
Sedan följde en bit i en mer öppen skog. Rätt mycket gravrösen överallt som är både häftigt, mäktigt och lite obehagligt. Fast fint ändå, på något sätt. Även här hade murgrönan fått fnatt, så himla mäktigt det också.
 
Vi kom ut på udden och njöt av solen och alla vackra färger. Gräset var sådär äckligt grönt och både himlen och vattnet löjligt blått. 
 
När vi börjat gå söderut igen kom vi till delen som Trollskogen är känd för, sina märkliga tallar. Alltså tänk hur väder och vind härjat här för att förvrida dessa stackars träd. Känns verkligen skumt att gå runt här. 
 
På tal om träd hittade vi en gammal ek. Trolleken hade den passande döpts till.
 
Inte långt därifrån sprang vi på en gammal-men-inte-lika-gammal grej, nämligen ett vackert vrak som låg uppspolat på stranden. Känns konstigt att kalla det vackert eftersom det mest var tragiskt när det hände, men nu nästan 100 år senare är det väldigt vackert. 
 
Stenar<3
 
När vi kom in i skogen igen var eftermiddagen rätt långt gången och solen började sin vandring mot horisonten. Vi kokade ihop lite spontana planer för solnedgången och fick plötsligt lite bråttom, men hur det blev med allt det där kikar vi på i nästa inlägg tycker jag! 
 
Spontana tankar om Trollskogen är att det var värt ett besök men inte en plats jag känner någon dragning till att besöka igen. Lite väl turistigt, även om vi var där innan sommaren riktigt drog igång samt sent på eftermiddagen. 
Har någon av er varit här? Vad tyckte ni?
 
Tidigare inlägg om Ölandsresan:
Halltorps Hage del 1
Långe Erik - Swiks - Trolleken - Trollskogen - Öland