Feminismen förstör min läsning

Och det är jag så jäkla glad för.
 
Jag har varit så galet frustrerad den senaste tiden. Mycket bra har kommit tack vare #meetoo men det som mest satt sina spår i mig är sättet jag ser på min omgivning. Tack vare att vi nu mer öppet pratar om strukturella problem har jag, och förhoppningsvis många andra, öppnat ögonen för de där små sakerna som gör så stor skillnad. Något som irriterat mig lite extra det sista är just böcker. Det är saker jag knappt reflekterat över tidigare som nu får mig att koka av ilska. 
 
Så sjukt många böcker går enligt mönstret 1. Kvinna har problem, 2. Man dyker upp, 3. Man löser problem, 4. Kvinna blir kär. 
Det ska också gärna vara en lite oattraktiv kvinna som den där mannen inte riktigt ser innan hon antingen gått ner i vikt, köpt nya kläder, sminkat sig eller bytt glasögonen mot kontaktlinser. En makeover senare så är plötsligt varenda problem i hennes liv på väg att lösas. Och är det inte så måste hon tvärt om kasta bort läppstiftet, köpa ett par gummistövlar och få ett rejält lager skit under naglarna. Hon får aldrig bara duga som hon är.
Det är så svårt att hitta en roman som inte skaver. Jag vill ha en bok där det inte är underförstått att kvinnan ska sköta hemmet, där man inte ständigt slänger negativa kommentarer om den egna eller andras kroppar eller där hon inte utan att problematisera det låter en man anpassa henne till sitt liv. Jag vill ha en bok där en kvinna bara får vara kvinna, utan att i första hand definieras efter sin relation till en man. 
 
Det är lite på grund av det här som jag tappade suget för att skriva bokrecensioner. Jag vill inte lyfta en bok som fasthåller patriarkala strukturer, jag vill hellre spy på den. Men jag orkar inte bara klaga hela tiden, orkar inte lägga ner energi på det. 
 
Jag hade gärna velat tipsa om den där boken jag läste här om dagen, den med fantastiskt skrivna karaktärer. Den där man från sida ett hejade på den unga, ascoola, fantastiska, kvinnliga huvudkaraktären. Där historien var både underhållande, känslosam och trovärdig. Men det var samtidigt boken som lämnade en rutten smak i munnen efter att denna häftiga tjej inte dög som hon var. Hon behövde både lägga bort glasögonen, ändra frisyr och byta ut hela sin garderob innan hon fick full respekt av sin omgivning, upptäcktes av killen och löste problemet i boken. 
 
En annan bok jag hade velat tipsa om är den jag läste för ett par veckor sedan, den som berättade en gripande historia om en homosexuell lärarinna på landet som kämpade för kvinnlig rösträtt. Men som parallellt berättade historien om en ung tjej som har några kilon "för mycket" vilket ständigt kommenteras av både henne själv och genom pikar från hennes sambo. Han som beter sig som ett svin men som hon fortfarande stannar hos så snart han ger henne smula när hon egentligen förtjänar hela jäkla kakan. 
 
Antagligen hade jag också skrivit om den där boken som tog upp en vacker relation mellan två systrar. Den som handlade om att inte ge upp även när allt ser svart ut, om att kämpa för någon annan när den inte orkar själv. Jag hade nog tipsat om den, om det inte var för att en hårig armhåla var det skämmigaste och äckligaste tänkbara. Något man omöjligen kunde gå runt med, eller ens prata om. 
 
För ett år sedan hade jag skrivit genomgående positiva kommentarer till båda dessa. Jag hade inte reflekterat över eller ens noterat den kränkningen som pågick. Jag blir så sjukt frustrerad på att det finns så få böcker som inte bara låter kvinnor vara kvinnor. Vi ska alltid vara objekt. Än idag, en bra bit in på 2000-talet i böcker skrivna av kvinnliga författare. Det säger så himla mycket om värderingarna som sitter benhårt i oss från barnsben. 
Det är redan skrivet så många böcker av den här sorten, kan vi inte skriva något nytt? Inspireras av tidsandan? Jag vill läsa böcker om kvinnlig vänskap. Om kraften i systerskapet. Om jämställdhetskampen. Jag vill läsa om coola kvinnor som kan resa iväg utan att berättelsen kretsar kring den där killen hon träffade. Om kvinnor som började ett nytt jobb utan att bli sedd som ett objekt av chefen. Jag vill läsa om kvinnorna som själva är chefer, utan att för den delen ses som monster som måste tas ner på jorden. Vår verklighet är allt annat än perfekt, men hur ska den ändras om vi hela tiden matas av den bilden i media? Skönlitteratur handlar om att fly verkligheten. Om att lämna sitt eget universum en stund och dyka ner i en annan värld. Varför ska den världen innehålla precis samma skit?
 
Jag själv är precis allt det jag rabblade upp tidigare i inlägget. Jag är överviktig. Det allra mesta i min garderob har jag haft i många år och jag köper något nytt plagg kanske två gånger om året, när något går sönder. Håret sitter i en vanlig tråkig hästsvans, jag använder inte smink och mina glasögon skulle jag aldrig drömma om att byta ut mot kontaktlinser. Jag har helt enkelt inget direkt intresse av mitt yttre. Jag uttrycker mig på andra sätt än genom min klädstil eller min hårfärg men hela mitt liv har jag blivit matad med budskapet att det inte är okej, att jag inte är okej. Jag har alltid försökt ändra på mig, försökt bli lite mer som normen. Jag har bantat, köpt dyrare kläder än jag haft råd med, gjort halvhjärtade försök med sminkprodukter jag knappt vet vad de är till för och färgat mitt hår i alla tänkbara nyanser. Men jag har alltid gått tillbaka till att bara vara jag, för allt annat har känts som en kostym. 
Det är först det senaste året jag har börjat acceptera hur jag ser ut. Börjat inse att det är så jäkla okej att vara jag, även om normen säger något helt annat. Mycket tack vare influencers som Moa, Matilda, Natashja, Skäringer & Mannheimer men också tack vare vänner som accepterar mig precis som jag är. Kanske allra mest Anna-Li, som var den första att någonsin rakt ut säga till mig att jag duger som jag är utan att lägga till ett "men kanske skulle du..." eller uppmuntra till någon sorts förändring. Jag tror inte du anar hur viktigt det var. 
 
Idag är det internationella kvinnodagen. Det är långt ifrån en dag att fira. Det är en dag att enas på, att samla kraft ur för att kämpa ett år till. 

En lista om läsning

Hej hörrni! Vet inte hur ni känner men enligt mig har den här veckan verkligen sniglat sig fram. Men nu är det iallafall äntligen torsdag, vi firar det genom att prata lite om böcker och läsning tycker jag! 
Den som hängt här ett tag har kanske reagerat på att mina månatliga boksammanfattningar kommit av sig lite. Det är helt enkelt för att jag tappat lusten till att skriva dem. I början var de inläggen SÅ roliga, men allt eftersom blev det snarare ett nödvändigt ont. Och så kan vi ju inte ha det. Inläggsserien Läst i kommer alltså slopas och istället blir det prat om böcker i andra format. Istället för att skriva om varje bok jag läser tänker jag att bara de böckerna jag verkligen känner för att analysera och prata mer om får sina egna inlägg. Lite mer spontant och lite mindre uppstyrt. Låter bra tycker jag, hoppas ni tycker samma! 
 
När vi ändå är inne på ämnet hittade jag den här listan hos Flora.
 
Hur många böcker läser du på ett år?
Väldigt olika. 2016 blev det hela 110 stycken och 2017 slutade det på 81. Då räknas dock både ljudböcker och vanliga böcker, annars hade det blivit kanske två. Andra år läser jag knappt alls, jag är väldigt mycket allt eller inget. 
 
Hur många böcker lyssnar du på i månaden, som ljudbok?
1-10 stycken ungefär. 
 
Läser du snabbt eller långsamt?
Skulle säga att jag läser ganska snabbt. 
 
Vad är den perfekta tjockleken på en bok?
Ungefär 350 sidor! 
 
Var får du tag i dina böcker?
Ljudböcker lyssnar jag på via Storytel, fysiska böcker får jag tag på lite överallt. Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, loppisar och från vänner och bekanta. 
 
Hur håller du koll på de böcker du har läst?
Dels via Goodreads och på senare år även i ett dokument på mobilens anteckningar. 
 
Inbunden eller pocket?
Inbunden alla gånger! Finns inget vackrare än en riktigt fint inbunden bok. 
 
Vilken genre läser du oftast?
Det växlar väldigt, jag är en riktig periodare när det kommer till genrer. Något jag väldigt ofta återkommer till dock är historiska romaner. 
 
Läser du flera böcker åt gången?
Jag har oftast en bok och en ljudbok åt gången jag läser mer aktivt och sedan ett gäng som ligger "pausade" där jag tröttnat mitt i men ändå vill läsa klart någon gång. 
 
Att läsa högt, vad tycker du om att göra det?
Teoretisk tycker jag det låter mysigt med högläsning men om jag väl ska läsa blir jag så självkritisk mot min egen röst att jag stakar mig på orden och läser fel. 
 
Vilken bok läser du just nu?
The little Paris bookshop av Nina George började jag läsa i somras men det har tagit många månader att traggla mig igenom de sista kapitlen, kanske hinner klart till nästa sommar iallafall? Lyssnar gör jag på Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med av Johanna Nilsson. 
 
Har du någon särskild strategi för att läsa mer?
De två senaste åren har jag satt upp målet att läsa 100 böcker. Någon gång i mitten av förra året slopade jag det då jag insåg att jag ofta struntade i böcker som verkade bra bara för att de var för långa, och att jag då inte skulle hinna med lika många. Dummaste jag hört, så här i efterhand. Jag har släppt alla krav på att läsa mer och gör det bara om och när jag känner för det, oavsett om det blir varje dag eller någon gång i halvåret. 
 
Avslutar du böcker halvvägs?
Är boken tråkig brukar jag pausa den på obestämd tid och börja på en ny. Ibland får man lust att veta hur den slutar och plockar upp den igen, ibland glömmer man bort den efter ett par år så har det löst sig ändå. 
 
Hur håller du reda på var i boken du befinner dig?
Bokmärken! 
 
Hur kommer du ihåg favoritpartier i en bok?
Jag är en riktig hoarder när det kommer till att spara på fina citat! Hela partier fastnar jag oftast inte för på det sättet. 
 
I vilka situationer läser du oftast?
Jag läser gärna under lediga sommardagar, där man kan ägna hela dagen åt en bok. Annars lyssnar jag mest på ljudböcker nu för tiden, jag kan lyssna på jobbet vilket gör att dagarna går bra mycket fortare! 
 
Vilka böcker är de bästa du läst på länge?
Lövberga-serien av Göran Redin! Läs dem, nu på en gång! 
 
Vad läser du just nu?
 
 

Det är sköldpaddor hela jävla vägen ner, Holmesy

Nog har ni hört talas om boken som tagit ungdomslitteraturen med storm den senaste tiden. John Greens nya roman Sköldpaddor hela vägen ner. Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på när jag började lyssna på den här boken. I ärlighetens namn tyckte jag den lät rätt tråkig när jag läste infotexten men jag kände mig ändå tvungen att ge den en chans då jag gillat hans tidigare böcker. 
 
Det visade sig vara en bok skriven om mig. En bok om en ung tjej med tvångstankar, tvångshandlingar och med komplicerade relationer omkring sig. En ung tjej som kämpar hårt med att inse vem hon är. Som är instängd i sitt huvud och vet att ingen omkring henne förstår, inte ens de få som försöker. Som vet att hennes tankar håller henne fången, men känner samtidigt inte till något annat sätt att leva. 
 
Jag kände igen mig så mycket i Aza att jag stundtals blev rädd. Det finns detaljer i boken som är så skrämmande lika mina egna. Men samtidigt som jag var rädd kändes det hemtrevligt, det var en värld jag kan utan och innan. Hennes tankemönster var så bekanta att även om berättelsen är jobbig var det som att gå på en bred, upptrampad stig. 
 
Inkräktande tankar som kickar igång en ångestspiral nästan omöjlig att bryta sig loss ifrån. 
Rädslan för frågan Vad tänker du på? för att ingen egentligen vill höra det. 
Svårigheten att hålla fast i vänskapsrelationer då så mycket tid och energi går åt till ens eget huvud. 
Självskadebeteenden som går över styr. 
 
Jag läste boken under en period då jag själv hade väldigt mycket ångest och just den igenkänningsgraden blev en sådan lättnad för mig. Hennes ångest blev min, jag kände den så tydligt i bröstet, och då för en stund slapp jag känna min egen. 
 
Jag tycker det här är en så himla träffande bok just nu när frågan om den psykiska ohälsan redan snurrar i samhället. Jag hoppas alla som läser boken tänker efter. Aza är inte bara en påhittad karaktär i en bok. Hon är inte någon avlägsen figur. Hon är din klasskamrat, kollega, släkting eller vän. Hon är personer omkring dig, men ofta är de bättre på att dölja det. 
 
Har du läst den här boken? Dela gärna med dig om dina tankar och åsikter! 
 
Är du sugen på fler böcker? Kolla in min bok-kategori!
Bokrecension - John Green - Läst 2017