Hejdå min vän

Jag blir så förundrad varje gång jag går in här och upptäcker att det fortfarande är en tapper skara som besöker bloggen varje dag, trots att uppdateringen här varit minst sagt sporadisk och halvhjärtad senaste tiden. 
 
Jag hade så himla stora planer, drömmar och förhoppningar på 2019 och bitvis har året varit fantastiskt. Men mest av allt har det faktiskt varit skit. 
Mycket har hänt som jag inte vill gå in på nu. Men det som överskuggar allt annat vill jag ändå dela med er eftersom ni på sätt och vis kände honom också. 
För drygt en månad sedan dog Kevät. Även om det var väntat då han varit sjuk länge gick det väldigt fort sista dygnen och ärligt talat har jag nog inte riktigt insett det själv än. Att han faktiskt inte finns mer. 
 

 
I nio år levde jag mitt liv för dig. Du var allt som var viktigt och i så många år var du den enda anledningen jag hade att gå upp på morgonen. Från att du flyttade hem till mig på din åttaveckorsdag var jag rädd. Rädd för kärleken och för vad som skulle hända den dagen du togs ifrån mig. 
Det är först senaste månaderna jag på riktigt landat i mig själv. Det är först nu jag är trygg nog att möta världen utan dig och jag kan inte hjälpa att jag på något plan tror att du väntade in den stunden. Att du visste att ditt jobb var klart. Att du efter nio år hade lärt mig att inte alla människor sviker och att livet faktiskt kan vara värt att leva. Jag måste bara lära mig hur man lever det utan dig. 
 
Jag var alltid trygg när jag mötte en situation med dig på min vänstra sida. Nu känns det lika ofattbart att vi aldrig mer ska äta frukost vid en dimtäckt Eldmörjan som att jag aldrig mer ska få vaggas till sömns av dina tunga andetag mot min hals. Att jag aldrig mer kommer behöva ta en paus i promenaderna för att sitta och titta på änder eller komma hem och mötas av dina glädjeskrik i hallen. 
Dock behöver jag aldrig heller skura köket på lunchrasten eller höra din andningsuppehåll. Jag har varit med om mycket i mina dagar men ingen ångest har slagit den jag känt när du varit sjuk. Att du såg mig i ögonen för att jag skulle hjälpa dig andas, det är det värsta jag varit med om. Att inte kunna hjälpa dig, du som varit mitt stöd genom allt. Tomheten efter dig är enorm men också lättnaden över att du slipper lida. Älskade du, tack för allt. 
 
 
Kevät
Thea

Beklagar sorgen så innerligt. Fy vad tungt. Hoppas och tror att du kan fokusera på alla era fina minnen och allt ni fick lära av varandra, och att det finns tröst i att Kevät inte behöver lida mer, precis som du skriver. Skickar tankar, omsorg och massor med kramar till dig <3

Svar: Tack för din fina kommentar Thea <3
Jenny

Linnéa

Beklagar sorgen ❤️ Det är jobbigt när någon som betyder mycket för en går bort. Men som Thea säger så har du många fina minnen att titta tillbaka på. Tänker på dig!

Svar: Tack Linnéa<3
Jenny

Grahnslöjd

<3

Svar: <3
Jenny

Klara

Usch vad tråkigt. Beklagar din förlust och hoppas att sorgen sakta men säkert blir lite mindre och mindre medan de ljusa minnena består

Svar: Tack Klara <3
Jenny

Helga

Men åh Jenny ❤ blir så tårögd så jag knappt ser vad jag skriver. Men jag vet hur det känns. Fy fan. Saknaden men också alla fina minnen när det gör mindre ont ❤

Svar: Men Helga<3 Så fint, längtar tills smärtan minskar så det bara finns alla fina minnen kvar.
Jenny

Illianas

Beklagar sorgen så himla mycket ❤️ så himla ledsamt att läsa om, kan verkligen tänka mig hur svår den här tiden måste varit. Jag hoppas att de svåra minnena och smärtan bleknar lite i taget och att du istället snart till största delen kan minnas alla era fina stunder tillsammans. Det är verkligen fruktansvärt svårt att förlora någon. Skickar en massa kramar ❤️

Svar: Tack Illiana <3
Jenny

Alicia

Åh Jenny, åh kära kära Jenny. Jag har tänkt så mycket på dig under våren och Kevät som varit sjuk. Känt så mycket med er. Jag har tappat bort Bloglovinuppdateringarna under sommaren och missat att detta hänt. Det gör så ont i mig att läsa och jag känner sån kärlek till Kevät som hjälpt dig, och till dig som hjälpt honom, som beskriver er relation så hjärtekrossande vackert. Åh, jag önskar dig all styrka att orka igenom den här första tiden utan honom. Är så ledsen att jag inte varit med dig utan kommer in såhär på ett chockat bananskal två månader senare. Vill bara säga att jag fattar att det suger så ofantligt jävla skitmycket och att jag inte ens kan förstå hur mycket.
All kärlek till dig, och till alla minnen av Kevät <3

Svar: <3
Jenny