Hermannakragen och ett par nya vantar

Det är över ett år sedan nu jag bloggade om Hermannakragen jag höll på att sticka, och det var inte så värst långt efter det inlägget som den blev klar. 
Jag blev inte så nöjd med kragen, vilket är varför det tog mig så lång tid att fota den. Men jag måste säga att den kändes lite bättre nu när jag tog fram den igen. Tänker att det kan vara besvikelsen som släppt samt en annan jacka som inte blir lika knölig. 
 
Mönstret kommer från boken Sticka sjalar, halsdukar och lite till av Erika Åberg. Vad jag använt för stickor minns jag inte och garnet är ett lite tjockare ullgarn jag snodde från mammas gömmor. 
 
Jag minns att mönstret var kul att sticka. Det är ett så himla vackert upprepande mönster men varven blir ändå tillräckligt olika för att man (jag) inte ska tröttna på en gång. Ett perfekt nybörjarprojekt också då det mest är rakt på och väldigt få ökningar/minskningar att hålla koll på. 
 
Om jag skulle ändra något hade det varit att göra resåren lite längre samt hela kragen lite kortare för att det inte ska bli så knöligt och obekvämt under jackan. 
 
 
När vi ändå är igång, kan vi ta en liten stund till att beundra mina nya halvvantar också? Fick dessa i ett paket på posten av min fantastiska farmor. Stickade i en supermjuk ull/silkeblandning. Har nog haft på mig dem på varje hundpromenad sedan de damp ner i brevlådan för sisådär tre veckor sedan! 
 
Vad tar ni helst på er för extra värme såhär i vintertider? 
Hermannakrage - Sticka

Samlingsinlägg januari - Järvsösöm

Vilken jädra månad det har varit! Projektet Landskapssömmen har fått så mycket mer spridning än jag hade räknat med och jag har fått mer pepp och stöttning än jag ens kunde drömma om. Och att ni är flera stycken som tagit till er det här och bidragit själva, det gör mig gladare än ni någonsin kan ana! 
Landskapssömmen handlar om så mycket mer än att kolla på vackra mönster och traditionsbundna tekniker. Det är ett stycke ren kvinnohistoria som större delen av befolkningen knappt ens hört talas om. Det textila hantverket var den enda kreativa uttrycksformen som tilläts för de allra flesta av våra förmödrar, och att ni vill hänga med mig på den här upptäckarresan känns så fantastiskt kul! 
 
Nog med babblande från mitt håll, visst är ni lika sugna som jag på att se tolkningarna av Järvsösömmen?! 

 
Bea tog fasta på de karaktäristiska tofsarna och påbörjade ett negative space-broderi i härligt vårpeppiga färger! Tycker det här är ett så himla härligt exempel på hur man startar med något så traditionstyngt och spinner vidare tills det blir något helt eget! 
 
Lena (aka mamma) valde även hon att gå ifrån traditionen och bidrog med en virkad grytlapp! Hon berättar att hon till stor del gick efter ett mönster härifrån och att det främst var den spretiga symmetrin som som gjorde att hon direkt tänkte på Järvsösömmen. 
 
Alicia körde däremot all in på tradition och hann påbörja en underbart fin rundel fylld av tofsar och blommor! Kika på hennes egna inlägg för skiss på hur slutresultatet är tänkt.
 
Linnéa valde en mer traditionell väg i fråga om motiv men twistade istället till det med materialet och bjöd på en mysig tolkning med penna och papper. 
 
Jeanette planerar att fylla en ylleväst med broderier och här har Järvsösömmen i färggrann tolkning fått ta plats! 
 
Och till sist mitt egna bidrag

Nu riktigt kliar det i fingrarna och jag är SÅ sugen på att kasta mig över nästa söm! Får hålla mig lite till dock, men missa inte att kika in här den tredje februari om du är lika spänd som jag! 

Januari: Järvsösöm - presentationsinlägg och samlingsinlägg
Februari: Blekingesöm - presentationsinlägg och samlingsinlägg
Mars: Anundsjösöm - presentationsinlägg och samlingsinlägg
April: Svartstick - presentationsinlägg och samlingsinlägg
 
Järvsösöm - Landskapsbroderi - Landskapssöm

En gnistrande vintermorgon

När jag kikar ut idag är det grått, trist och regnigt. Men i söndags morse när jag vaknade och gick förbi fönstret möttes jag av soluppgång, en decimeter nysnö och snödimma som låg tät över fälten. Vad annat kunde man göra än att hoppa i kängorna och ge sig ut med kameran i högsta hugg?
 
 
Vet inte hur många kort jag har av den här mötes-skylten... Tycker den är så vacker med sin rost och flagnande färg. Och extra så i den varma vintersolen! 
 
Jag var hade sovit hos mamma i Dalsland, och tur var väl det för hemma hade det knappt snöat alls under dagarna jag var borta. 
 
Det kändes nästan magiskt när jag stod här och just som jag skulle gå vidare når solstrålarna fram genom träden och man ser dimman stiga från snön när ytan värms på. 
 
 
Det känns som att jag börjat hitta tillbaka till lite fotoglädje i vardagen. De senaste åren har det mest varit när jag rest iväg som kameran fått gå varm. 
 
Nu har snön iallafall här hemma regnat bort och hur vacker den där söndagsmorgonen än var tycker jag det kan räcka nu. Känner mig så himla redo för vår! För ljus, värme och naturen som vaknar från sin vila. 
 
Hur är vädret hos dig? Och kanske framförallt, hur önskar du att det var?