Norrlandsresan: Stora Sjöfallets nationalpark del 2

Dag 8 (fortfarande): Stora Sjöfallet - Jokkmokk
19/8
 
Nu har jag checkat in på hotell i Jokkmokk och tagit en efterlängtad dusch. 
Planen var egentligen att sova i nationalparken men efter en rent helvetisk tur till toppen av fallet var en dusch mer lockande. Men mer om det sen!
En stund efter jag stannade vid kapellet åkte jag in i själva nationalparken. Vyerna som mötte mig efter varje vägkrök var ofattbara! Med vattnet till vänster och bergstoppar till höger och rakt fram. Molnen som silade ljuset att bilda ett magisk skimmer över bergen. Ofattbart vackert! 
Jag stannade vid Naturum Laponia för toapaus och vykortsköp och körde sedan vidare. Jag stannade vid en liten skylt mot en stig in i skogen. "Stora Sjöfallet" stod det så jag tänkte såklart klampa dit! 
Det var det jobbigaste någonsin. Vad jag trodde skulle leda till foten av fallet ledde till toppen. Klättrade mellan stenblock och trodde jag skulle ramla och dö mer än en gång. Två gånger gick jag fel också innan jag lyckades ta mig till toppen av fallet som var rätt ofantastiskt. Men känslan av att ha tagit mig dit. Att jag på ren envishet tagit mig fram på den överjävliga "stigen". Den känslan var svårslagen. Trött men lycklig blickade jag ut över Laponia och kände mig som kung över hela jävla världen!
På vägen tillbaka till bilen fick jag tävla mot regnmolnen (och vann!) och sedan vände jag bilen och åkte tillbaka. Flera gånger fick jag sakta in för renar och ute vid E45 styrde jag mot Jokkmokk. 
 
Men Stora Sjöfallet alltså. Dit ska jag tillbaka! Åka längre in i parken. I vildmarken. Se mer. Kanske tar jag en helg i september redan? Vi får se. 
 
 
Ganska snart efter jag hade kört in i själva nationalparken kom jag fram till den här lilla viken där jag blev tvungen att stanna. Eller ja, det var en himla massa platser där jag bara var tvungen att stanna för vyer som denna mötte mig efter varje vägkrök. Men just här, med det spegelblanka vattnet, de tunga molnen och de majestätiska bergen. Jag minns att jag gick runt med ett så galet stort flin på läpparna, nyp-mig-i-armen-känsla överallt! 
 
 
 
När jag lämnade Kiruna tidigare på morgonen stannade jag till och fyllde på matförrådet eftersom jag hade tänkt sova i parken. Bland annat köpte jag en påse av OLWs Balsamico Salt & Peppar-chips, det var första gången jag smakade dem och jag knaprade till och från under hela tiden jag körde runt i parken. Det har nu i efterhand blivit något som etsat sig fast så varje gång jag äter de chipsen nu slungas jag i tankarna direkt tillbaka till den där dagen och till den där bubblande lyckokänslan. 
 
 
För mig är det sådan frihet att köra bil. Att susa fram på vägarna, att kunna vara i en miljö på morgonen och en helt annan på kvällen, att kunna stanna precis när och vart jag vill. Den här resan gjorde så himla mycket för mig och min självsäkerhet och jag har faktiskt redan börjat göra lite planer för en liknande tripp till sommaren. 
 
Regnet hängde i luften hela dagen men skurarna var både få och korta.
 
Ser ni byggnaden till vänster i bild, på andra sidan vattnet? Det är Naturum Laponia, en fantastiskt vacker plats! Bilden är tagen under min helvetespromenad till toppen av fallet, en av gångerna jag gick fel. Ironiskt nog fick jag aldrig tagit mer än en suddig mobilbild på själva fallet då jag vid det laget var helt slut efter turen som blev bra mycket längre än väntat då jag hela tiden klampade på dit jag trodde jag skulle istället för dit markeringarna ledde. 
Till sist kom jag iallafall tillbaka till bilen, och där googlade jag fram ett hotell som såg bra ut i Jokkmokk och styrde ditåt. Hann inte mycket annat än att duscha och skriva i dagboken innan jag slockande. Tidigt på morgonen efter åkte jag faktiskt tillbaka till Stora Sjöfallet igen. Jag var helt enkelt inte klar än. Men mer om det i nästa inlägg! 
 
 
Nationalpark - Norrland 2017 - Stora Sjöfallet - Sveriges nationalparker
Klara

Så roligt att ta del av din resa. Naturen är ju bara helt fantastiskt på många sätt, påminns om det gång på gång! Kan så relatera till frihetskänslan i bilen på vägarna, att styra färden själv.