Norrlandsresan: Stekenjokk

Dag 10: Storuman - Vildmarksvägen - Östersund
21/8 55 mil
 
Läs första delen från dag 1 här.
 
Stekenjokk var även fortsättningsvis helt fantastiskt. Men jag fick aldrig sett någon fjällräv tyvärr. 
Naturen räckte dock för att få mig fast. Efter kalfjället blev naturen lummigare igen. Resten av Vildmarksvägen gick längs ett gäng sjöar med tillhörande älvar, fall och forsar. Solen sken och himlen var klarblå. Allt var verkligen galet sommaridylliskt. Körde igenom flera urmysiga byar. Jämtland är verkligen något speciellt. 
Idag var också första gången jag blev riktigt trött på att sitta i bilen. Blev därför att avsluta dagen lite tidigare än vanligt. Hotell i Östersund i natt. Blev Best Western Hotell Ett pga bra läge, bra parkering och då BW hade riktigt bra frukost i Skellefteå kändes det som ett vinnande koncept. De hade dock bara dubbelrum så blir lite dyrare, men eftersom jag sov gratis igår jämnar det ju ut sig. Plus att för 30 kr extra fick jag dubbelsäng istället för två enkelsängar samt badkar! Riktigt skönt efter de senaste dagarna. Blev en middag från Ica Maxi som var överraskande asgod. Gårdagens extrapris-bagel med mozarella, pesto och prosciutto. 
Imorgon blir det söder ut igen. Genom Härjedalen och Dalarna. Får se hur många stopp det blir under dagen men orkar jag kanske jag åker ända hem. Känns både bra och dåligt. Kul och tråkigt. Rätt och fel. Får se helt enkelt. 

 
 
Det var verkligen häftigt att komma till Stekenjokk efter förmiddagens extremt frodiga landskap. Kontrasten blev så stor och lanskapet lämnade mig nästan mållös. 
Det var Stekenjokk som var anledningen till att jag åkte in på Vildmarksvägen från början. Jag hade läst att de flesta av landets fjällrävar hade sin hemvist här och att man ibland kunde se dem till och med från vägen. Jag stannade lite överallt och spanade med kikare men fick aldrig se någon, var dock inte överdrivet ledsen över detta - dagen var helt fantastisk ändå! 
 
Tidigare under resan, när jag var uppe i Kiruna, pratade Anna-Li om sin fascination över molnskuggorna som syntes på bergen. Jag förstod aldrig riktigt hennes hybris över detta innan jag kom till Stekenjokk. 
 
Det häftiga med kalfjäll är att det vid första anblick ser helt dött ut, men när man kikar närmare är det liv precis överallt. Växterna som lever där är så anpassade efter de hårda förhållandena. Små och nära marken för att komma undan den värsta vinden. Passar på att blomma upp i sänkorna där de är mer skyddade. Jag tycker det är så häftigt.
 
 
Det blåste som bara den och jag var rätt seg efter min natt i bilen så det blev mest att utforska från vägen. Men vad gör det när man möttes av de här vyerna åt alla håll och knappt en annan bil att dela dem med. 
Lika plötsligt som kalfjället började så slutade det igen. Plötsligt kantades vägen än en gång av täta skogar och Stekenjokk kändes nästan som en dröm man vaknat upp ifrån, som att det inte hade varit på riktigt. 
 
 
Precis när man kört ut från fjällområdet möttes jag av den här forsen jag fastnade så för. Blev ståendes länge och bara lyssnade på vattnets dånande. Jag fick några sådana stunder under resan, där jag liksom stannade upp och det slog mig hur långt hemifrån jag var. Hur mycket jag sett, gjort, växt på bara några dagar. Hur vardagen rullade på där hemma medan jag fick se och uppleva allt det här. 
Efter det fick kameran vila resten av dagen, jag var nämligen astrött på att sitta i bilen så jag ville bara komma fram så snabbt som möjligt. 
 
 
Vad föredrar du - karga fjällmiljöer eller lummiga skogar?
 

 
Vill du läsa mer om min resa?
Dag 8 - Stora sjöfallets nationalpark, del 1 och del 2 
Dag 10 - Vildmarksvägen och Stekenjokk
 
Norrland 2017 - Stekenjokk - Vildmarksvägen - Wilderness road - Wildernessroad

Helgens loppisfynd

Hej hörrni! Jag har varit urdålig på att visa upp mitt fyndande här det senaste. Under vintern har rätt mycket nytt fått flytta hem till mig som aldrig blivit fotat. Men men, vi kör på i helt okronologisk ordning och drämmer till med helgens fynd direkt tycker jag, för jag är så rackarns nöjd med kassen jag kom hem med! 
 
En ytterst suddig samlingsbild där allt utom en tallrick lyckades komma med. Har just nu en fabless för gamla böcker och en nyfunnen kärlek för färgat glas! 
Efter två stopp kom jag hem med följande fynd: en liten trähylla, en skärbräda, en ljusgrön glasassiett, en skål/bägare i rosa glas, en urcharmig ljussläckare, en tallrik och åtta böcker. 
 
Hyllan är supergullig och sitter ihop med träkilar. För ynka sju kronor kunde jag ju bara inte lämna den där. Tänker att den kommer bli hur fin som helst efter ett lager färg - ljusgult eller möjligen mintgrönt tror jag.
 
Tallriken är från Rörstrands serie Peru och påminner om koppar. Den skiftar metalliskt i rödbruna och gröngråa toner. 
 
Böckerna blev mina bästa fynd från dagen! Jag hittade ett galet fint exemplar av Sigrid Undsets Jenny tryckt 1928. Jag läste den boken förra året och det är en sådan som stannat hos mig och som jag fortfarande kan tänka på ibland, så det känns extra fint att ha den i bokhyllan. 
De andra böckerna som fick följa med hem var Elin Wägners Åsa-Hanna, två romaner av C.F. Ridderstad som mest fick följa med hem för att jag tyckte det var häftigt att de var tryckta redan 1888, en diktsamling med Karin Boye samt en diktsamling med Gustaf Fröding. Jag ångrar den sistnämnda lite grann faktiskt, insåg först när jag kom hem att jag blandade ihop Fröding med en annan jag fortfarande inte kommit på namnet på. 
 
Boken I Linnés fotspår genom Västergötland hamnade också direkt i korgen, mest för de vackra bilderna från mitt fina Hunneberg! Hur många gånger har jag inte kollat på det här vattenfallet. Särskilt på våren och sommaren brukar jag veva ner rutorna och sakta in bilen när jag kör förbi, det forsande vattnet och alla växter skapar en så frisk och speciell doft. Det är nog det finaste jag vet.
 

 
Har ni gjort några fina fynd den senaste tiden?
 
Loppis - Loppisfynd

Hur kom det sig att jag snöade in på landskapssömmar?

Det är en fråga jag gått och funderat kring den senaste tiden. Hur hamnade jag här egentligen? Hur gick broderi i allmänhet och landskapssömmar i synnerhet från att vara helt främmande till en så självklar del av min vardag på såpass kort tid? 
 
Det var någon gång i slutet av 2016 som jag och mamma började rensa vindsförrådet och dela upp saker inför min flytt. Där uppe gömde sig mycket spännande, bland annat några böcker efter min mormor om just landskapssömmar. Mamma berättade om att de två hade gått ett par kurser i ämnet men mindes inte mycket av det. I samma veva hade jag börjat bli mer nyfiken på broderi, bloggvärlden hade visat mig att man kunde göra så mycket mer än de räknade korsstygnen som utgjorde min bild av hantverksformen. Det var också under dessa vindsrensningar jag hittade och började färdigställa duken jag skrivit mer om här och här
 
Förutom intresset för skaparformen kändes det som något jag skulle kunna göra med min mormor. Hon dog innan jag föddes och det är till stor del genom hennes alster jag ändå lärt känna henne. Hon har egentligen alltid varit närvarande genom berättelser men jag har sällan tänkt så mycket på henne eftersom hon inte varit där. Tidigare under det året hade mitt intresse för min bakgrund och äldre generationer väckts och i den här vevan blev det viktigare att lära känna henne, och att hitta ett av hennes intressen blev viktigt även om jag då inte riktigt visste vad jag skulle göra med upptäckten. 
 
Med andra ord gick de där böckerna från en låda rakt ner i en annan i väntan på flytt och jag tänkte inte så värst mycket mer på det förrän Alicia publicerade ett inlägg i ämnet. Där fick jag en klarare bild av vad det handlade om och jag fastnade direkt. Det var fortfarande lång tid kvar tills jag skulle våga mig på ett fritt broderi men idén om landskapssömmar låg hela tiden och grodde i bakhuvudet. 
 
Det skulle dröja till september förra året. Jag fick för mig att jag ville sy egna vetekuddar och behövde dekorera dessa på något vis. Jag började bläddra i de där böckerna och det slutade med att jag gjorde en färggrann tolkning av hallandssöm. Där vaknade något inom mig. Det var så himla kul att experimentera med mönster, färger och stygn. Att ta en tradition och anpassa den till mitt humör och mitt uttryck. Det var något helt annat än de strikta broderierna jag gjort tidigare i räknade korsstygn eller efter uppritade linjer. Jag kunde göra precis vad jag ville och en hel värld hade just öppnats.
 
Landskapssömmarna var, och är, det som fick mig fast. Hantverket, traditionen och kvinnohistorien skapar tillsammans något oslagbart och den stora variationen gör att det finns hur mycket som helst att utforska. Det är så projektet Landskapssömmen startade. Jag ville lära mig mer och jag vet med mig att jag har lätt att bara lägga saker på hyllan, saker jag vill göra men liksom inte tar mig tid för. Att grotta ner mig i och testa på en söm i månaden blev lösningen och att blanda in bloggen och göra en stor grej utav det var egentligen inte planerat från början. Men att ni vill utforska, resa och lära er tillsammans med mig - det gör allting ännu roligare! 

På tal om landskapssömmar tänkte jag att ni ska få en sneakpeak på min Blekingesöm! Hela får ni förhoppningsvis se på söndag, då det också är sista dagen att lämna in era bidrag. Mer info om hur ni gör det står längst ner i det här inlägget
 

Hur går det med era Blekingesömmar? 
Broderi - Landskapsbroderi - Landskapssöm