Jag är så jäkla stolt över mig själv

Jag vill att alla ni som läser det här tar en stund och bara reflekterar över hur bra ni är. Hur långt ni kommit i livet. Hur jäkla fantastiska människor ni är, allihop. Det gjorde jag igår när jag var ute på kvällspromenaden med Kevät. Jag gick där och tittade upp på stjärnorna med ett stort jäkla leende på läpparna och insåg hur stolt jag faktiskt är över mig själv. Över den jag kämpat för att bli. Över valen jag gjort. Det finns så mycket med mig själv som jag inte tycker om, som jag klankar ner på. Det känns ofta som om jag står och stampar och aldrig kommer någonstans. Jag ser bara mina problem. Det är så enkelt att bara fokusera framåt och inte reflektera över det som varit, eller att bara se fel när man väl kollar tillbaka. Men när jag verkligen tänker på det har jag kommit så långt och klarat så mycket. Jag har så mycket att vara stolt över. 
 
Hur ensamt det än har varit har jag alltid gått min egen väg. Många gånger har jag önskat att jag kunde passa in mer. Vara lite mer som alla andra och inte alltid vara den udda fågeln på kanten. Men jag har aldrig kunnat det, jag har alltid varit en person som skaver lite och jag är stolt över det idag. Stolt över att jag inte lät mig formas.
 
Jag slutar aldrig utmana mig själv. I stort som smått ser jag alltid till att ge mig själv nycklar för att utvecklas. Jag tänjer gränserna för vad jag kan och vågar. Från att välja en mössa med fyra färger när jag vill lära mig sticka till att ensam åka iväg på en 450 mil lång roadtrip. Jag ger mig fan på att klara något och kämpar tills jag gör det.
 
När jag insåg att min dröm inte längre kändes lika viktig hade jag mod nog att släppa taget om den och då också totalt ändra mina mål och hela min livsstil. 
 
Jag har genom åren varit stark nog att ge en andra chans, men också släppt taget om människor när det blivit nödvändigt. Jag har insett att alla inte är menade att följa dig livet ut, de kanske gör sin nytta en kort tid. Jag har lärt mig att blod inte alltid är tjockare än vatten och att man inte måste älska, eller ens tycka om, personer bara för att det finns ett släktband. Men jag har också lärt mig att det finns gråzoner, inga relationer är helt i svart och vitt.
 
Jag identifierar mina svagheter och kämpar för att ändra dem. Det finns drag hos mig jag föraktar, delar av mig som inte stämmer in på personen jag vill vara. Jag känner till dem och jag jobbar aktivt på att ändra de tankesätten. Jag är en så mycket bättre och mer accepterande människa idag än jag var för bara ett par år sedan. 
 
Jag klarar inte bara av att ha ett jobb, jag sköter det riktigt bra också. Efter studenten var jag arbetslös ett år innan jag började på min nuvarande arbetsplats. Jag mådde riktigt dåligt och min sociala fobi var på sin peak. Jag var ett vrak och var helt säker på att jag inte skulle klara av att ha ett jobb, att jag inte skulle komma upp ur sängen varje dag. Och det var kämpigt i början, minst sagt. Jag hade så mycket ångest första halvåret att jag varje dag lagom till förmiddagsrasten var så svettig att mitt hår såg ut som om jag precis kommit ut ur duschen. Jag grät varje kväll och ville dö varje gång jag råkade göra något fel. Men det vände sakta men säkert och nu 2,5 år senare har jag fortfarande ett jobb. Ett jobb jag trivs bra med, även om vissa dagar fortfarande är svåra. 
 
Jag vågar störta in i saker med hela mitt hjärta. Jag har aldrig varit bra på att göra saker halvhjärtat. Jag kastar mig in i nya projekt och jag ger allt. 
 
På vilka sätt är du stolt över dig själv? Berätta gärna i en kommentar, eller skriv ännu hellre ett eget inlägg! Mer stolthet behövs i bloggvärlden tycker jag. 
 
 

Norrlandsresan: Tankar och souvenirer

Jag har haft SÅ jäkla svårt att komma igång med att blogga om min norrlandsresa. Har så mycket jag vill visa, berätta och diskutera men jag har ingen aning om vart jag ska börja. Så, för att bara dra igång tänkte jag visa souvenirerna som fick följa med hem och bjuda på lite allmänna tankar. Sedan har jag tänkt ni ska få hänga med dag för dag med utgång från min resedagbok.
 
Rangifer är ju det latinska namnet för ren, vilket också råkar vara ett favoritdjur. Kunde alltså inte motstå en galet turistig ren-osthyvel! Köpt på Shop in Laplands butik i Gammelstads kyrkstad. 
 
När jag åkte hade jag egentligen ingen plan alls. Jag visste på ett ungefär hur jag skulle köra och hade listat lite saker som låg längs vägen, men ville samtidigt att det skulle vara väldigt öppet. Jag har lätt för att överplanera och får också ångest om dessa planer går fel. Jag ville inte att resan skulle förstöras bara för att jag missade en avfart eller det regnade vid någon sevärdhet. Så - minimal planering! Läskigt men askul. 
Tanken var att köra längs höga kusten upp till Kiruna egentligen så snabbt som möjligt, vara där några dagar och sedan ta inlandsvägen söderut igen och den här gången låta resan ta längre tid. 
 
Självklart blev det ett gäng vykort! Några är från Abisko turiststation och några från Naturum Laponia i Stora Sjöfallets nationalpark. Förutom dessa som fick följa med hem blev det ju såklart en hög överdrivet turistiga också, som skickades ut till släktingar och vänner. 
 
Resan upp blev dock längre än jag hade väntat mig. Jag åkte dagen efter vi hade tagit bort Cola så jag orkade inte riktigt sätta mig i bilen direkt på morgonen för att sträckköra utan tog det istället lugnt och kom iväg runt lunchtid, vilket resulterade i två övernattningar istället för en. Hela resan upp blev ärligt talat något utav en besvikelse också, jag hade väldigt mycket ångest och det kändes aldrig riktigt som att resan startade innan jag kom upp till Piteå. 
 
 
I Abisko hittade jag också ett ursött bokmärke i metall jag inte kunde låta bli! Himla fint sätt att ta tillvara på industrispill måste jag säga! 
 
Jag minns så väl den där känslan när semestern verkligen började, det pirrade i hela kroppen och jag kände bara att det är på riktigt nu. Jag stod och tankade bilen i Piteå och insåg tillslut hur långt hemifrån jag var. Vilket äventyr jag hade gett mig ut på. Hur många mil jag hade kört och hur många jag hade kvar. Hur häftigt det var. 
 
En annan sjukt turistig sak jag köpte var Norrskens-te! Har inte testat det än faktiskt men det luktar väldigt gott. Svart te med björklöv, blåklint och mint-arom. 
 
Jag har lärt mig så mycket på den här resan. Både om mig själv men också rent praktiska insikter, som att rastplatstoaletter blir fräschare och fräschare ju längre norrut man kommer. På det temat har jag också kommit över min ovilja att kissa i naturen, något jag redan hunnit tacka mig själv för under ett par skogspromenader sedan jag kom hem. 
Men till djupare insikter så har jag insett hur mycket jag klarar. Vet ni vad jag gjorde en dag? Jag gick in i receptionen till ett hotell och frågade om de hade några lediga rum. Jag bokade inte innan, hade ingen säkerhet. Jag gick bara in och frågade. Det är något utav det största jag gjort i mitt liv vilket inte bara resulterade i ett enkelrum utan också resans bästa frukost. Under resan hade jag bara mig själv att anpassa mig till och kunde därför lägga upp allting som jag ville. Jag kunde stanna när och var som helst, jag kunde gå in någonstans för att i ångest vända i dörren utan att behöva förklara mig för någon, jag kunde sova vart jag ville. Jag kunde slippa ångesten över om den andra trivdes eller inte, för det fanns ingen annan. Res ensamma hörrni, bara ge er iväg någon gång. Det är så jäkla häftigt. 
 
 
Stenar och slipat glas plockade jag med mig från stranden vid Silverfallet i Abisko. Bilden köpte jag på Naturum Laponia, den heter Renskötarflickans dröm och är målad av Lars Json-Nutti.
 
457 mil blev resan på allt som allt. Hur galet är inte det egentligen. Fyrahundrafemtiosju. Det är så jäkla långt. 
457 mil som har tagit mig till platser jag knappt ens vågat drömma om. När jag först började fundera över den här resan vågade jag knappt berätta för någon, jag trodde det var något omöjligt och att jag bara skulle bli skrattad åt. Men jag funderade vidare och jag pratade med min kompis i Kiruna som sa KÖR PÅ. Jag pratade med min mamma som sa samma sak. Men det var först när jag stod där, på en asfalterad parkering utanför Piteå, som jag insåg att jag faktiskt gjorde det. Jag följde min dröm.
 
Har ni någon resa ni drömmer om att göra?
Norrland 2017

Veckan som gått: 37/2017

Veckan i korthet
Veckan har i stora drag varit rätt usel men varit väldigt fin i detaljerna. Jag har legat hemma med feber större delen av veckan men stunder av ork gjorde ändå att tvätten blev tvättad och skafferiet äntligen organiserat. Det där skafferiet har blivit ett så stort ångestmoment, när jag flyttade in stuvade jag bara in saker och har sedan dess tänkt ta tag i det. Men jag har aldrig orkat så det blev en sådan där sak som tog lite energi varje gång jag såg det. Men nu är det så fint där inne! Saknas bara några fina hyllband för att matcha resten av köket. 
 
Jag har broderat också! Har ju ganska länge nu planerat för ett stort, fritt broderi men likt skafferiet blev det för mycket press på något vis så jag fortsatte bara skjuta det framför mig. Nu fick jag lite feeling och lekte fram ett litet broderi och hade SÅ JÄKLA KUL under tiden. Jag testade nya tekniker och har lärt mig SÅ mycket. Blev dock klar på tok för snabbt så är redan igång på nästa. 
 
I helgen blev det (surprise surprise) svampplockning och jädrar alltså. Korgen blev fylld till bredden av främst trattkantareller och min kära svamptork kommer verkligen få bekänna färg den här veckan med minst tre laddningar. Och nästa helgs äventyr är redan planerade och går till för mig nya skogar, så kul! Yes, det blir mycket tjat om dessa jädrans svampar men det är vad jag lever för under september och oktober. 
 
Höjdpunkter
  • Jag fick äntligen organiserat skafferiet efter sju månaders ångest!!!
  • Har gått all in och inte lyssnat på ljudböcker på hela veckan, endast poddar. Känns lite mysigt att liksom få hänga med i folks samtal, har haft väldigt svårt för det innan och inte förstått tjusningen förrän nu. Tänker embracea detta helt så länge det känns bra och släppa ångesten över att jag inte läser tillräckligt många böcker.
  • Löste ut månadens korsordstidning rekordsnabbt! Vilket dock gjort att mina måltider är mycket tråkigare just nu.
  • Mitt elefantöra har fått två bebisar! 
  • Broderi! Har inte känt mig så inspirerad på länge, för varje stygn kommer jag på något nytt jag vill testa.
  • Hur jobbigt det än är kom några dagars sjukdom och vila ytterst lägligt.
  • Jag vågade ta upp "dumma" frågor med en kollega så jag slapp gå runt och känna mig osäker.
  • Jag har ätit så god mat i veckan! Varför gör man inte alltid det?
  • Matildas kattfnatt-ryck när hon fick en ny leksak. Mattorna flög! Så kul att se från min försiktiga lilla puff.
  • Att hitta nya svampställen! Lyckan när man springer på en hel matta av stora, fina trattkantareller.
  • Säsong 9 av RuPaul's Drag Race har kommit ut på Netflix äntligen! Tycker dock fortfarande att serien peakade under säsong 2-3-4-5 och sedan aldrig riktigt kommit upp i samma nivå igen.
  • Jag har röstat i kyrkvalet! Hoppas ni också gjort det! Jag är faktiskt riktigt, riktigt stolt över mig själv idag, just för att jag röstade. Jag hade tänkt strunta i det, och har haft riktigt mycket ångest över det beslutet. Det är en situation som jag tycker är oerhört jobbig och då detta var första gången jag skulle behöva gå och rösta helt ensam, utan något moraliskt stöd med mig, kändes det helt övermänskligt. Men så skulle jag åka iväg på ett annat ärende och körde då förbi vallokalen. Jag vände bilen, åkte dit, ventilerade en stund på parkeringen och gick sedan in och röstade. Bara sådär. Ger mig själv världens största klapp på axeln just nu för även om det låter fjuttigt har jag nog aldrig varit stoltare över mig själv. Heja mig!
Skapande
Jag har börjat på samt avslutat ett litet broderi, som ni ser början av på bilderna, samt påbörjat ett nytt. Förutom det har jag också stickat en del på mitt lite hemliga projekt. En riktigt bra skaparvecka med andra ord! Känns så jädrans bra!
 
Veckan som kommer
Jag har ovanligt mycket planer för den kommande veckan. Hela tre stycken! Mitt liv rullar oftast mest på. Med heltidsjobb och två djur har jag nog att fylla mina dagar och utsvävningarna blir inte så stora. Men veckan kommer iallafall bjuda på både möte (visserligen på jobbet, men det är en så ovan sak för mig att det får räknas som en plan), tandläkarbesök och till helgen en utflykt till nya skogar med fina människor!
 
Hur har er vecka varit?
Veckosammanfattning