Veckan som gått: 9/2017

Veckan i korthet
Om föregående vecka var ganska jämnrutten har denna varit mer upp och ned. Stundtals fint men det har kantats av ångest och ensamhet. Det stör mig så mycket att jag inte är klar, att det är saker jag fortfarande måste ta hand om. Packa upp det sista, köra massa skräp till återvinningen, organisera om alla skåp där jag bara ställt in saker. Men jag har ingen ork. Jag har ingen ork att ta tag i sakerna men jag kan inte slappna av ordentligt innan det är gjort. Det är också därför jag fortfarande inte visat några bilder, tanken har funnits där så många gånger men att ta steget till att plocka upp kameran har känts övermäktigt. Ha tålamod med mig! 
Veckan har i övrigt bjudit på regn varje jäkla dag för att natten till söndag övergå i snökaos. Jag har inte gjort så mycket vettigt utöver att jobba och promenera med Kevät. I fredags hämtade mamma upp mig då min bil fortfarande stod död hemma hos henne och under lördagen var jag kvar där med hundarna medan hon åkte hem till min farmor och farfar och hämtade varsinn möbel till oss. På natten blev det att hastigt kasta sig hemåt då prognoserna såg värre och värre ut varje gång man kollade vädret. Under söndagen fick jag faktiskt packat upp och rensat väldigt mycket, även om det fortfarande känns rätt värdelöst med tanke på allt som är kvar. Nej, vecka 10 ska resten bort så jag kan släppa detta sedan - nu bestämmer vi det! 
 
Höjdpunkter
  • Har äntligen satt mig och gjort en ordentlig budget. Känns riktigt bra att kunna få översikt och planera framåt, nu gäller det bara att hålla den också! 
  • Stoltheten den dagen jag kom hem från jobbet tröttare än någonsin men ändå samlade kraft att laga middag. 
  • Hängt upp målningen av Kevät! 
  • Fick ett efterlängtat skåp/hylla på plats - och det blev precis så bra som jag tänkt mig! 
  • Hann på minuten springa in och starta mammas tv för På Spåret finalen!
  • Har för första gången fått sova ut och vakna utan väckarklocka i min nya säng - en jäkla dröm alltså! 
  • Kevät som blir sådär himla jätteglad bara han kan bli över snön. 
  • Bilen rullar igen med nytt batteri.
  • Att få mer hjälp än man kunnat hoppas på när man behövde det som mest. 
  • Har beställt förstorningar av några foton som ska få pryda mitt vardagsrum. Bland annat den här ovan från vår dag på Nipfjället, bästa nosen jag vet<3
Hur har er vecka varit?
 
Veckosammanfattning
BySiri

Alltså Kevät <3 Du har säkert redan provat det här men kan du inte säga åt dig typ att "nu ska jag bara småplocka lite medan jag lyssnar på min favoritpodd", liksom inte ha ett strikt mål med nu ska tre kartonger upp som kan kännas övermäktigt utan säga åt sig att nä nu ska jag bara ta det lugnt och lyssna på nåt jag gillar.

För mig brukar det iaf funka då och att sak efter sak hamnar på rätt plats o alltid mycket mer än jag tänkt men om jag säger att nu ska jag göra de här stora grejerna går det liksom inte? Lycka till iaf :)

Svar: Jag har försökt tänka lite så, och fick egentligen gjort hur mycket som helst i söndags. Jag vet det egentligen men jag ser liksom bara allt som är kvar och ser stökigt och jobbigt ut. Det värsta nu är att jag måste göra de större grejerna för att komma vidare, haha. Mycket mer svårmotiverat!
Jenny

Finurliga fröken

Jag känner igen mig i de där. Jag vill ha ordning och allting som borde göras gjort. Mår inte bra annars. Men egentligen vet jag att när jag väl sätter igång tar de inte så lång tid. Och är de egentligen så farligt? Vi borde sänka kraven på oss själva ❤

Svar: Det har du helt rätt i, tyvärr är det ju lättare sagt än gjort bara :/
Jenny

Grahnslöjd

Suck ja, det tar sin lilla tid att flytta... Flyttade 7 ggr på 9 år och alltid var det en massa kartonger och grejer man liksom aldrig blev klar med...;)

Svar: Ja det är ju så tyvärr, tar mer tid och kraft än vad man tror!
Jenny

Mikaela

Prick likadan som din ang det första, orkaaaaaaaaaaaar inte packa upp och fixa. Och sånt brukar jag ändå tycka är kul?

Svar: Samma här! Det är ju egentligen så himla kul att organisera i bokhyllan och allmänt komma i ordning prick som man själv vill. Men den där orken alltså, den bara rinner bort så fort jag kollar åt ett måste eller borde.
Jenny

Julia

ÅÅh hans nos kommer passa perfekt i storbild! <3

Svar: Men visst?! Man kan ju inte undgå att bli glad när man möts av den där nosen<3
Jenny

sandra

Kevät alltså, vilket charmtroll! Har älskat att följa Alicias väg till det färdiga porträttet <3

Svar: Det kan man lugnt säga! Vad kul att även du uppskattat det, jag har själv väntat spänt inför varje veckouppdatering hon gjort! :)
Jenny