En liten katt vid namn Matilda

Lite hastigt och lustigt sådär gick jag ju och blev kattägare här i sommar! Jag har alltid varit rakt igenom hundmänniska och det är först sista året jag har börjat se tjusningen i dessa djur. Tidigare har katter toppat min lista på lömska djur (som även består av duvor, ekorrar och krabbor) och jag har inte precis varit rädd, men ändå lite nervös runt dem. Iallafall började tankarna spinna kring ifall inte jag också skulle kunna ha katt lagom till mamma skulle hämta hem sina kattungar. Det var just bara tankar, egentligen trodde jag inte för en sekund att jag faktiskt skulle skaffa en. Hur som helst, en dag när jag slösurfade runt snubblade jag över en annons för en grå liten katt med mycket bister uppsyn. Jag hade fortfarande inte en tanke på att faktiskt skaffa katt men den där lilla Matilda, som hon heter, ville inte lämna min hjärna. När jag ett par veckor senare satt hemma hos mamma berättade jag om Matilda för henne och hennes kompis som också var där, antagligen mest för att de skulle förklara vilken genomusel idé det var. En kvart senare hade jag skickat in ett intresseformulär. 
 
Jag har adopterat Matilda från organisationen Djurens Chans som finns i Göteborg, Stockholm och Örebro. De tar hand om och försöker hitta hem åt katter och kaniner som hamnat på fel plats i livet. 
Jag skulle som sagt inte alls ha katt, men jag kunde bara inte släppa henne. Allting de hade skrivit om henne kändes så rätt, och kom igen - är hon inte bland det sötaste ni sett? Jag hade sån galen ångest innan jag skulle åka och hälsa på henne, innan jag skulle hämta henne och också de första veckorna hon var hemma. Kunde verkligen jag ta hand om en katt? Skulle hon verkligen trivas? Hur skulle Kevät reagera? Skulle hon låta så mycket att hon störde grannarna? Jag sov knappt på flera veckor och var något utav ett nervvrak, men sedan föll saker sakta men säkert på plats och nu är hon en självklar del i min lilla familj.
 
 
Hon är helt fantastisk när man tänker på hennes bakgrund. Hon är ungefär ett år gammal, ingen vet tyvärr exakt och jag har inte riktigt bestämt mig än vilket datum som ska få bli hennes födelsedag men det är troligtvis runt juli-augusti. Hon växte upp på en gård med en hög andra katter. De som bodde där flyttade och lämnade då alla katter kvar. Gårdsägaren ville hyra ut igen och då var katterna ett problem, han började skjuta av "skadedjuren" när en tjej övertalade honom att hon skulle få lite tid på sig att mata och fånga in de som var kvar. Det var Matilda och och fyra andra katter i samma ålder, varav en var dräktig. 
Detta var i april, och när hon flyttade hem till mig i början av juli hade hon förutom sin skakiga uppväxt också bott i tre olika jourhem. 
 
Det har varit så himla häftigt att följa henne dessa sju veckor hon bott hos mig. Varje dag har har jag kunnat notera framsteg och jag är så nyfiken på hur hon kommer vara om ytterligare sju veckor. Sju månader. Ett helt år. Mitt hjärta smälte när hon blev skrämd av ett ljud och hon istället för att som vanligt springa in under soffan bara sprang några meter bort och sedan vände sig för att se vad det var. Eller när hon vågade stryka sig mot mitt ben istället för att i sista stund ändra sig och stryka sig mot en möbel i närheten. Eller när hon började komma och möta mig och Kevät i hallen när vi varit ute, och sedan dess alltid hälsar på honom först. Eller när hon förra helgen för första gången hoppade upp i soffan hemma hos mamma. Eller igår, när hon höll ögonkontakt med mig i fem sekunder utan att ens tveka. 
 
 
Trots sin osäkerhet på det mesta här i livet är hon den värsta lilla kelgrisen jag någonsin mött. Hon skulle helst ligga på min bröstkorg och spinna hela dagarna om hon fick. Börjar man klappa henne på magen kastar hon sig på rygg och ser sådär nöjd ut som bara hon kan. Fast allra helst ska man klia henne runt käken. 
Hon ser ut som en liten köttbulle med ben, men är egentligen inte tjock. Det är helt enkelt hennes ben och huvud som är lite för små för kroppen, troligtvis på grund av inavel. Hennes favoritplats här hemma växlar lite, först var det en utdragen låda i skåpet i vardagsrummet, sedan en kartong på golvet och nu springan mellan dynorna i soffan. Jag tycker det är så fint, att hon hittar sina trygga platser närmare och närmare, från att vara gömd på hög höjd till att ligga helt öppet.
 
När hon leker vill hon helst att man kastar iväg en leksak som hon kan springa efter, när hon kommer fram välter hon över på sidan, håller fast leksaken med framtassarna och börjar sparka på den med baktassarna. Det kan vara det sötaste jag sett någonsin. 
Annars är laserpekare och fjädervippor roliga, och att brottas med Gösta - en av mammas kattungar. Jag tvekade kring om det skulle funka att ha med mig henne när jag åker hem till mamma, som jag ju ofta gör på helgerna eftersom jag trivs bättre i ett hus ute i skogen än i en lägenhet. Men till min stora lättnad funkar det hur bra som helst nu när hon vant sig, och hon var också där medan jag var på norrlandssemestern. 
 
Ja men ni hör ju, den där lilla fjanten har redan charmat mig totalt. I skrivande stund sitter jag i soffan med Kevät vid sidan och Tilda ihoprullad på bröstkorgen. Det är lite svårt att se vad jag skriver men vad gör det. Jag är så glad att jag vågade ge mig in på det här äventyret som är kattägarskapet. Är så glad att det slumpade sig så att just hon hamnade hos just mig. Att hon fick chansen att lära sig vad det innebär att alltid vara varm, torr, mätt, trygg och älskad. 
 
Matilda
Julia

Ååååh! Är superlik min brors katt han hade ni vi var yngre som hette Gunde och hade exakt samma päls. Fint att hon utvecklas och att du lär känna henne mer och mer hela tiden! ...och bilden på henne och Kevät i soffan är typ det sötaste ju <3

Svar: Vad kul! Har en katt som jag tror bor i någon av villorna runt om som också har exakt hennes päls, fick lite panik första gången jag stötte på den utanför porten och blev tvungen att springa upp igen och kolla så det inte var Matilda som rymt ut, haha.
Jenny

Linnéa

Alltså vad söt hon är!! Och vad söta de är tillsammans! Funderar på att skaffa en katt när jag flyttat in i min nya lägenhet :)

Svar: Eller hur! Dör sötdöden varje gång hon går fram och stryker sig mot honom<3 Och vad mysigt att det kanske blir en liten katt för dig med!
Jenny

Helga

Avis!!!!!!! Katter for lajf

Svar: Haha! Du är välkommen att komma och klappa så mycket du vill ;)
Jenny

Wilda

Åh, vad fint! Jag relaterar så mycket till när jag tog hem Asla som också haft det skakigt som liten, men på andra sätt. Det finns inget som gör så gott i själen som när en katt börjar visa en kärlek, som de självständiga varelser de är.

Svar: Det har du verkligen rätt i! Det är något speciellt med de små liven, är så glad att jag till slut insåg det jag med.
Jenny

Mikaela

Åhh men så mysigt!!

Svar: Verkligen!!
Jenny