Mina topp fem favoritförfattare

För ett tag sedan skrev Karin ett inlägg jag blev så inspirerad av, hon listade nämligen sina topp 5 favoritförfattare. Jag har gått och haft detta i bakhuvudet sedan dess och nu har jag en lista jag känner mig nöjd med men ni får också ta del av några bubblare som var nära men inte kom ända till topp fem. 

Vad krävs då av en författare för att den ska fastna hos mig? Det viktigaste är ju såklart att den skriver böcker man inte vill lägga ner, sådana man aldrig vill ska ta slut. Jag vill ha starka, mångsidiga och realistiska karaktärer. Jag har otroligt svårt för när "goda" karaktärer inte kan tänka en dålig tanke och "onda" inte har någon strimma ljus i kroppen alls, när det finns en sån tydlig gräns för vilka karaktärer författaren gillat eller ogillat. 
Jag vill ha starka, inspirerande kvinnor som tar plats och jag vill ha män som vågar vara sårbara. 
Språket ska vara anpassat till historien som berättas, det är då som magin sker i mina ögon. Handlingen får inte vara för förutsägbar, det är det västa som finns. När man redan efter ett par sidor vet hur boken både ska utspela sig och sluta. Bäst är när man tror sig veta hur det ska bli men det kommer någon annan, men ändå trovärdig, twist. Jag älskar att bli felbevisad i mina förutfattade meningar, särskilt när det kommer till litteratur! 
En annan viktig del är samspelet mellan hur mycket som ska beskrivas och hur mycket man får föreställa sig själv. Jag vill gärna ha de stora dragen beskrivna och några detaljer som guidning för att sedan låta min fantasi göra resten, när det blir sidlånga miljöbeskrivningar som dikterar varje detalj upplever jag ofta att historien blir överskuggad. 
 
Så, utan inbördes ordning har vi mina topp fem författare:

John Flanagan 
John har skrivit den serie böcker som är den finaste skatten jag har i min bokhylla, nämligen Spejarens Lärling. En ungdomsserie som funkar ypperligt även för vuxna läsare. Han bjuder på genomtänkta karaktärer som alla har både styrkor och brister. Det är karaktärer som alla utvecklas under seriens gång och lär av både varandra och sina misstag, det är en historia om lojalitet och starka vänskapsband, ett sätt att visa att vi alla har våra styrkor oavsett bakgrund och yta. 
Hur mycket jag än älskar böckerna finns det även en del svagheter i skrivandet. Jag hade önskat kanske inte mer men ändå lite annorlunda miljöbeskrivningar, det är rätt mycket detaljer men jag saknar de stora dragen. John har byggt upp en egen fiktiv värld och trots att det finns en karta med i början av varje bok hade jag önskat en bättre beskrivning över hur allt hänger ihop. En hel del bikaraktärer skulle också behöva tänkas igenom både en och två gånger, ofta känns det som att han har tänkt på ett personlighetsdrag och sedan bara lassat på med stereotyper i resten av beskrivningen. 
Hur som helst så har han en given plats på min lista, det spelar liksom ingen roll hur många detaljer man skulle kunna såga när alla hans böcker har kraften att bara gripa tag i mig. 
Lästips: Serien Spejarens Lärling som börjar med boken Gorlans ruiner, serien Broderband som börjar med boken De utstötta eller serien Spejarens Lärling: De första åren som är en prequel och börjar med boken Tornerspelen i Gorlan.
 
Sarah Addison Allen
Sarah skriver feelgood-romaner och är den bästa författaren jag vet i den genren. Hon har alltid med ett inslag av magi i sina böcker men skriver det på ett sätt som ändå gör det trovärt. Ett helt vanligt liv i en helt vanlig småstad, men med något litet extra. Vardagsmagi helt enkelt. Hon är proffs på att bygga upp vackra miljöer och har alltid med starka och inspirerande vänskapsrelationer som ofta får växa fram genom boken. Hon tar upp både lättare och svårare ämnen i sina böcker och jag har hittills aldrig blivit besviken när jag valt att läsa något av henne. Det lyser igenom hur mycket hon bryr sig om sina böcker och sina karaktärer och det bidrar till något extra. 
Lästips: The peach keeper, The sugar queen eller Garden spells med uppföljaren First frost. 
 
Göran Redin
Göran minns ni kanske från Läst i mars där jag förklarade min kärlek till hans historiska romanserie om folket från Lövberga gård. För att inte upprepa mig allt för mycket kan ni där läsa om varför jag tycker så mycket om han och hans skrivande. En av mina absoluta favoritgenrer är just historiska romaner och därför är det också böcker jag ställer väldigt höga krav på. Berättelsen måste vara trovärdig och språket väl genomtänkt, ordval och liknelser ska anpassas till tid och miljö men får inte vara så gammaldags att det blir jobbigt att läsa. Så mycket ligger i detaljerna och det är just där som Göran är ett riktigt proffs. Väntar med spänning på fjärde delen i serien! 
Lästips: Serien Lövberga som än så länge har delarna Ett fjärran krig, En skärva hopp och Ett bräckligt liv
 
Gayle Forman 
Gayle är en mästare på att beskriva känslor, både glada och sorgsna sådana, men det hon är allra bäst på är att bygga karaktärer. Man bryr sig verkligen om karaktärerna och man lär känna dem på djupet. Få saker gör mig lika frustrerad som när man bara får en massa fakta om personer men aldrig riktigt får lära känna dem. Gayle skapar mångsidiga och realistiska karaktärer som bygger ett litet bo och stannar i ditt hjärta för alltid. Sådana där som känns som bästa vänner när du närmar dig bokens slut, som du aldrig vill skiljas ifrån. Få personer har skrivit böcker som gör så ont när de tar slut, och det gör att Gayle har en given plats på min lista. 
Lästips: If I stay som blivit filmsucce och även har fortsättningen Where she went, den starka boken I was here samt böckerna Just one day och Just one year som avslutas med novellen Just one night.
 
Mary Ann Shaffer
Jag tvekade så länge på vem som skulle inneha den sista platsen på listan. På ett sätt kändes det som Mary inte riktigt kunde platsa då hon bara skrev en bok, men faktum är ju ändå att jag har totalälskat 100% av hennes böcker och blev så obeskrivligt ledsen när jag insåg att hon gått bort och därför inte skulle kunna komma ut med en fortsättning. Mer tankar om både boken och henne kommer ni få läsa när jag sammanfattar aprils läsning så ni får hålla ut till dess! 
Lästips: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap.
 
Bubblare: 
Elisabet Nemert som skrivit en av mina favoritböcker, Vargarnas tid, var länge med på listan men faktum är att av alla hennes böcker har jag bara läst tre och av dem älskade jag en, gillade en och tyckte en var okej. Elisabet kan verkligen vara fantastisk men hon platsar inte som favorit i dagsläget. 
Jenny Colgan skriver böcker som är helt perfekta när man ska krypa upp i soffan med en gosig filt och en kopp te, men hur inspirerande och mysiga hennes böcker än är bygger nästan alla på samma story med skiftande detaljer. Det funkar, men blir onekligen tråkigt i längden. 
Linus Jonkman har revolutionerat min syn på mig själv med sina böcker, men även om jag älskar hans sätt att skriva och berätta är det nog snarare faktan i sig som får mig att älska hans böcker. 
Douglas Coupland har i många år varit ett givet namn när någon frågat om mina favoritförfattare och därför var han också ett av namnen som åkte direkt in på listan nu. Men efter att ha tänkt några varv till insåg jag att det bara är två av hans böcker jag tyckt om, flera andra har varit så tråkiga att jag knappt tagit mig igenom dem. 
Alex Schulman har lite samma situation som Linus här ovan, jag älskar hans sätt att skriva men det som verkligen får mig att relatera till böckerna jag läst är historierna och hur mycket känslor och tankar det väcker i mig. 
Jojo Moyes har skrivit flera riktigt bra böcker och jag älskar hur hon tar upp viktiga och känsliga ämnen i sina romaner men jag tycker också att hon går till överdrift ofta, drar saker lite för långt. Hon är en otroligt bra författare och skulle ha en given plats på en längre lista, men topp fem är hon inte. 
 
Har du läst något utav mina favoriter? Håller du isåfall med om mina tankar?