Björnar, bergskedjor och en liten droppe is

Vet ni vad jag älskar mest med kreativitet och skapande? 
Känslorna. Känslor och tolkningar. Att tio personer relaterar till ett alster på tio olika sätt. Att tio personer kan se tio olika saker i samma verk. Att något enkelt kan skapa komplicerade känslor. Att något litet kan vara en dörr in till stora världar. 
 
För ett tag sedan lade min fina vän Anna-Li upp en bild på instagram. En bild som genast fick min hjärna att spinna iväg. 
 
Jag sitter i en helikopter. Svävar över en is någonstans långt långt norrut. I en spricka flödar vatten igen. Våren har kommit. Det börjar smälta. En liten sjö ska snart växa sig stor. Isflak bryts loss. Rännan med smältvatten växer för var dag. Strax utanför bilden lunkar en isbjörn, nyvaken efter den långa vintervilan. Hungrig. Kanske för smältvattnet med sig sälar? 
 
Eller så vaknar jag inne i tältet. Med dimmig blick sticker jag ut huvudet och får se solens första trevande strålar lysa mot bergskedjan i horisonten. Nya mål att nå, dags att stiga upp. Bergen kallar. Först ett dopp i den stilla sjön intill min lägerplats. Inte en själ runt omkring. Bara jag och naturen. 
 
Eller så är det en kvist med is. 
 
Vad ser ni för något? 
Linnéa

Jag ser en larv (typ en fjärilslarv) som kryper en gren.

Svar: Spänannde tolkning!
Jenny