Monthly Makers: tema miniatyr

Vilken galet seg start jag haft på Monthly Makers-året! Efter att ha följt projektet under senare halvan av förra året var jag riktigt taggad på att vara med själv i år. Nu är sista inlämningsdagen för tredje temat redan här och då mars inte bestått av mycket annat än stress, sömn och sjukdom har det inte blivit mycket skapat alls, än mindre som passar till temat miniatyr. Ett riktigt roligt och spännande tema - men så svårt! Har haft tusen ideer men inte riktigt fastnat för något, därför har det blivit enkelt att prioritera bort bland vardagsstressen.
 
Fast häromdagen satt jag och kollade på fotoväggen i mitt sovrum, där det bland annat hänger två tavelhyllor med värmeljus på. Jag ville komma på något nytt att använda dessa hyllor till, då iallafall jag inte tänder ljus i alls samma utsträckning som under det mörkare halvåret. Då slog det mig att min samling mini-vaser skulle göra sig perfekt där. Så efter en stunds rotande och sorterande fick fem vaser och en ljuskopp flytta upp - och med lite kvistar och blommor gav det liv till min lilla vägg. Känns riktigt kul att ha ännu ett ställe att fylla med vårblommor!
 
Så här är tillslut mitt enkla, men fina, bidrag:
 
 
 
 
Montlhy Makers

Norra Kvill nationalpark

Tidigt lördag morgon packades hund, kängor och matsäck in i bilen. Det var dags för första resan i min lilla natur-turne och denna gången styrde jag mot Småland, närmare bestämt Norra Kvill nationalpark. Det gick smidigt och bra att hitta, mycket enklare än jag hade förväntat mig, och plötsligt stog jag där på en liten parkering ute i skogen bredvid en informationsskylt. 
Både jag och Kevät närmast skuttade iväg längs den korta biten grusväg som ledde till vandringsledens början, otroligt glada båda två att äntligen komma ur bilen. 
 
 
 
Och vilket ställe vi hade hamnat på! En plats helt fylld av magi. En riktig sagoskog. Stigen vi valde slingrar sig runt två små sjöar samt upp på en höjd med helt fantastisk utsikt. Skogen var fylld av riktigt höga tallar och enorma stenblock. Överallt sträckte den mjukaste, grönaste mossan ut sig och fick det steniga landskapet att se ut som utslängda kuddar. Dagen i ära lyste vårsolen sitt allra skarpaste och väckte liv i alla skogens färger. Inte ett ljud hördes utöver fågelkvitter och trädens långsamma gnyende i vinden. 
 
 
 
 
Något som gjorde mig riktigt glad var att skogen fått vara skog. Trots att det är en nationalpark, ett turistmål, så syns ytterst få tecken av mänsklig påverkan. Lederna är uppmärkta, men utan skyltar och markeringar varannan meter, på ett par ställen ligger spångar utlagda över blötare områden och vid något tillfälle har träd sågats av och dragits bort efter de ramlat över stigen. Det är allt. Inget som stör. Det gör mig varm i hjärtat att se en natur som får vara fri från nerskräpning. 
 
 
 
Uppe på Idhöjden tog vi en paus och åt lite lunch. Jag hade gjort piroger (med inspiration av Sandras recept) som åts i solen till en utsikt över milsvidda skogar. 
 
 
 
Sedan bar det ner igen och förbi sjö nummer 2 innan stigarna bar tillbaka mot bilen, men jag var inte så ledsen över det. Resan hade ju ett mål till, men det får bli ett inlägg för sig.
 
 
 
Sammanfattningsvis är en utflykt till Norra Kvill verkligen rekommenderad! Jag ska sannerligen dit igen, kan bara tänka mig hur fantastisk denna plats är på sommaren med näckrosor istället för is och diverse blommor som färgklickar i mossan. 
Skogen ger verkligen känslan av evighet. Den har funnits där längre än man kan tänka sig och kommer förhoppningsvis finnas kvar lika länge åt andra hållet. Jag känner mig liten och trygg och riktigt lycklig
 
 
 
 
 
 
Norra Kvill Nationalpark - Sveriges nationalparker

Sypepp

 
I helgen dammade jag äntligen av min symaskin som stått orörd i sisådär 5 år! Med en hel hög nya fina virknålar tyckte jag att det krävdes en minst lika fin förvaring och det är väl en lika bra anledning som någon att kasta sig iväg till tygaffären en lördagsförmiddag. 
 
 
 
 
 
Jag måste säga att jag är riktigt nöjd. Perfektionisten i mig gnäller över skeva sömmar och omatchande tyger men största delen av mig är ändå nöjd. Det känns så obeskrivligt skönt att den sidan av mig äntligen får ta plats, att allt inte behöver vara så jävla perfekt och planerat. Att en lördag kan bestå i att spontanköpa tyger och sy en skev virknålsförvaring. Det borde kanske inte vara så men för mig är det ett stort steg. Ett kanske ännu större är att faktiskt känna mig nöjd och stolt över det jag skapat, och att dela med mig av det utan urskuldande kommentarer om varenda litet misstag. 
 
 
Så när jag ändå är igång skickar jag in denna till Sypeppen som Fredrika har på sin blogg. Ett så fint projekt jag följt och inspirerats av ett bra tag!