Jag är äldre än dig

För inte alls längesedan vaknade jag upp och insåg en sak. Jag är 21. Tjugoett. Ett magiskt tal, en magisk ålder. En framtida dröm, en dimhöljd omöjlighet. Jag planerade aldrig detta, trodde aldrig detta, råkade hamna här. Jag vaknade och insåg en sak. Jag är äldre än dig. Äldre än du någonsin blev. 
 
Min uppväxt var inte rakt igenom hemsk men den var aldrig enkel. När jag var 11-12 år började självmordstankar cirkulera i mitt huvud. Ingenting blev lättare när jag senare började högstadiet. Jag hatade skolan men den var min enda tillflykt. Ville passa in men kunde inte. Mitt hus var inte längre ett hem, det var en plats av ångest och rädsla. Jag hatade. Hatade allt. Hatade livet. Ville bli vuxen, styra mitt liv själv. Bara sticka där ifrån och aldrig vända om igen. Bara försvinna, glömma, läka. Jag var en spillra av mig själv när du hittade in i mitt liv och gav mig ljus. 
 
Jag snubblade över din historia och djupdök ner i ditt hav av ord. Du var redan död, jag missade dig med bara ett par år. Du var den enda som lyckades ta sig in i mitt mörker, den som gav mig en mening. Du fick mig att gå upp på morgonen. 
Dina ord hjälpte mig känna. Jag hade stängt av, orkade inte mer. Du öppnade upp portarna till sorg, glädje, ilska, kärlek och gemenskap. Du gav mig något att fokusera på när jag slutat bry mig om mig själv. 
 
Hans namn var Spencer Bell. En ung musiker, poet och konstnär. En hjärna fylld av intryck och uttryck som genom ord, meningar och fraser letade sig ut i världen. Knappt hade han börjat leva när han plötsligt rycktes bort. Hans far, Bill Bell, har tillsammans med nära och kära samt en hel hög totala främlingar som jag själv förvaltat hans arv och delat det med världen. Visat upp skrivböcker. Givit ut ofärdiga album. Dragit ihop minneskonserter. Samlat och donerat pengar. Skapat en plats, ett syfte och ett mål för vilsna själar. 
 
Idag är du inte en stor del av mitt liv längre, men du finns alltid där i bakgrunden. Du kom in i mitt liv när jag som mest behövde det, gav mig något att kämpa för och en plats där jag kunde känna att jag hörde hemma. Du räddade mig och därför kommer du alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. 
 
Idag är det 3 december 2016. Det är tio år sedan du gick bort endast 20 år gammal. Om du bara visste hur många du berört under dessa år. Hur viktig du varit för så många. Inte minst mig själv. Du var, är och kommer alltid förbli min hjälte. 
SBL - SBL Europe - Spencer Bell - Spencer Bell Legacy Project
Ruth | www.hungryheart.se

<3

Svar: <3
Jenny

BySiri

Vad fint skrivet! Din blogg ger mig så himla mycket och jag hoppas verkligen att alla dina drömmar går i uppfyllelse <3 ditt sätt att uttrycka dig, har du funderat någon gång på att skriva en bok eller krönikor i framtiden?

På tal om inlägget, jag har aldrig hört talas om honom men ska kika runt lite :) det är så knasigt när hemmet som ska vara ens trygga plats blir något helt annat, jag minns fortfarande hur konstigt det kändes när jag, 16 år gammal, fick uppleva hur det var att vara trygg i hemmet för första gången.

Svar: Åh men tack för dina fina ord, blir så rörd<3 Är så himla glad att jag hittade dig i bloggvärlden (eller att du hittade mig snarare) för även du ger mig så mycket, även om jag varit dålig på att kommentera och uttrycka det senaste tiden.
Du är faktiskt inte den första som frågar och svaret är väl egentligen nej. Jag har alltid älskat att skriva, älskat ord över huvud taget. Men har aldrig riktigt funderat över att göra något utav det, utom kanske den här bloggen då. Jag vill gärna utveckla mitt skrivande mer men att ta det till en seriösare nivå känns inte aktuellt just nu men inte alls omöjligt i framtiden. Jag vet helt enkelt inte vad jag skulle skriva en bok om. Även om många tjänar stora pengar på meningslöst pladder vill jag isåfall skriva en riktig bok, en bok som känns, och det har jag varken tid, lust, inspiration eller ork för just nu :) Okej långt svamlande svar på kort fråga, men ja.

Vad fint det låter, att du fick den upplevelsen. Jag hade glimtar av trygghet, när jag visste att han skulle jobba borta i flera dagar, och det är nog de andningshålen som höll mig flytande egentligen. Har hittills aldrig haft ett hem där jag känt mig 100% trygg, det är nog därför jag längtar efter min flytt så mycket. Ett nytt försök till tryggheten.
Jenny

Linnéa

<3

Svar: <3
Jenny

sandra

<3

Svar: <3
Jenny

Borgmästaren

Oj, vilket starkt inlägg. Förstår att det måste varit en stor förlust.

BySiri

Det var nog meningen nånstans att vi skulle hitta varandra :)
Ah, jag förstår :) Haha älskar långa svamlande svar !

Jag hoppas verkligen att din nya flytt blir precis så bra som du hoppas på! och det är okej att sova med kniv under sängen.. just sayin. Man får bara akta fötterna när man står upp ;) Skämt åsido, jag hoppas verkligen att du ska känna tryggheten i ditt nya hem <3

Svar: Vilken fin tanke, säkert är det så! <3
Haha så klumpig som jag är får nog kniven ligga på sängbordet istället, skulle snubbla på den varje morgon annars!
Jenny