Läst i december

Så var ännu en månad slut, ännu ett år till och med. Innan vi helt släpper taget om 2016 är det lite lösa trådar att ta hand om, som exempelvis att sammanfatta årets läsande. Men idag tycker jag vi fokuserar på de böckerna som blev lästa i december, så tar vi tag i hela året lite senare. 
December bjöd på två delar i en för mig ny serie samt två av bloggvärldens just nu största boksnackisar - en himla trevlig blandning ändå! 
 
   
Jarastavens vandring del 1 - Völvans dotter av Saga Borg
Det är en historisk roman med en hel del fantasy. En historisk fantasyroman - är det en genre? Annars får det vara det nu. Det handlar om Siri, en ung kvinna som blir bortrövad från sin by och tvingas anpassa sig till ett nytt liv. Snabbt hittar hon både kärlek och en fiende. Hon är överdrivet god men gör något dumt som hon kämpar hårt för att gottgöra genom hela boken. En ganska klassisk historia med andra ord. 
Siri är också völva, en trollkunnig kvinna, och en väldigt stark sådan. Såklart. För när får man någonsin läsa en bok om en medelmåtta? 
Boken är helt okej tycker jag. Lite väl lång, jag tror den hade varit bättre om man klippte bort alla långa onödigheter. Den funkar att läsa men är inte en bok man bär med sig lång tid efteråt. 
Mitt betyg: 2,5/5
 
Jarastavens vandring del 2 - Ondskans tecken av Saga Borg
Här fortsätter då Siris historia och även den här boken blir ganska långtråkig. Dock finns ett stort plus - alla starka kvinnor som slår sig ur de förutfattade meningarna byn har. 
Jag kommer säkert fortsätta på den här serien någon gång, men för tillfället räcker två böcker.
Mitt betyg: 2,5/5
 
 
   
Ibland mår jag inte så bra av Therese Lindgren
En bok om psykisk ohälsa, om förutfattade meningar och om att vara snäll mot sig själv. 
En himla bra bok, ni vet en sådan där bok man inte riktigt vill lägga ifrån sig. Jag lyssnade på den som ljudbok och det var väldigt lockande att ta en omväg hem efter jobbet för att slippa stänga av. Är inte det ett bra betyg så vet ju inte jag. 
Jag visste knappt vem Therese var innan boken. Visst hade jag sett hennes namn och visste att hon var en youtuber, men i ärlighetens namn är det mest på grund av det jag sett skrivas om den här boken. Jag fylls med så stor respekt för alla som öppnar sig på det här sättet, som visar sina svåraste sidor i syfte att kunna hjälpa någon annan. För det tror jag verkligen hon gör med den här boken - hjälper någon annan genom att utmana förutfattade meningar kring psykisk ohälsa, sprida kunskap och få någon att våga ta det där läskiga steget som är att ta emot hjälp. 
Mitt betyg: 4,5/5
 
Allt som blir kvar av Sandra Beijer
Sista boken för året fick bli ännu en bloggbok, nämligen Sandras bok som det skrivits en hel del om de senaste månaderna. Boken handlar kort sagt om Matilda som blir dumpad och hennes väg igenom mörkret, guidad av sina vänner Miron och Simon. Jag har så dubbla känslor till den här boken vilket gör att jag inte riktigt vet vad jag tycker. Jag älskar hur boken är skriven, Sandras språk är så otroligt fångande och målande. Men samtidigt ger jag inte mycket för historien. Jag kan inte alls relatera och känner aldrig riktigt något för karaktärerna. Jag kan tänka mig att det är en fantastisk bok för den som känner igen sig, den som varit i samma sits, den som uppskattar den sidan av livet, den som vuxit upp på Stockholms gator och direkt kan måla upp en klar bild i huvudet när alla gatunamn, tunnelbanestationer och annat nämns. Jag har växt upp på en helt annan plats och på ett helt annat sätt. För att sammanfatta, jag älskar hur boken är skriven men känner att jag är helt fel målgrupp för att uppskatta historien. 
Mitt betyg: 3/5
 
Sugen på att läsa om fler böcker? Varför inte kolla in vad jag läste i augusti, september, oktober och november?
 
Har ni läst något bra det sista? 
Läst 2016 - Saga Borg - Sandra Beijer - Therese Lindgren

Funderingar och ordlöshet

Som jag skrivit tidigare funderar jag väldigt mycket just nu. Så mycket saker snurrar i mitt huvud men jag får inte ordning på någonting. Min hjärna är sprängfylld av tankar men så fort jag försöker formulera något försvinner orden. Jag vill skriva, prata, analysera, diskutera, argumentera. Jag vill komma fram till svar på frågor, komma fram till vad som känns bäst. Vilka vägar jag ska gå. Men orden finns inte där. Vad gör man när orden bara försvinner? När varje tanke är spårlöst försvunnen så fort jag försöker göra något konkret av den. 
 
Det är just nu omöjligt för mig att blogga varje dag som jag annars försöker med. Jag orkar helt enkelt inte. Har varken energi eller inspiration. Bara en stor orkeslöshet. Allt jag gör är att jobba, fundera, förbereda inför flytten och se på tv. Mer klarar jag inte för tillfället. Jag kommer fortsätta uppdatera här, bara mer sällan. När jag har något att skriva om. Jag hoppas ni har tålamod med mig för jag lovar att komma tillbaka starkare än någonsin, jag vet bara inte riktigt när. 
 
 

Två tecknade julklappar

 
Nu är julafton över. Jag hoppas ni alla hade en härlig dag och att ni firade på det sätt som passar er bäst, om det så är mitt i en brötig barnskara, ensam i en liten fjällstuga eller någon stans långt borta på en strand. Själv hade jag en riktigt lugn jul med min morfar, min Barbro, min mamma samt varsinn hund. Kanske pratar vi mer om det en annan dag, kanske inte. I vilket fall som helst tänkte jag såhär när julafton är över visa upp två teckningar jag gav bort i julklapp!

Den första skickades hela vägen upp till Kiruna dit min fina/ashäftiga vän Anna-Li flyttade för några månader sedan. Den föreställer hennes hund Pixie och knyter an till vår dalaresa med silhuetten av Städjan. 
Den andra blev väldigt inspirerad av min fjällrävsteckning men fick istället anta formen av en älg. En julklapp till min fina morfar. Den fick dock inte resa så långt som till Kiruna, utan bara de fyra-fem milen hem till hans gård och julfirandet. 
 
Kanske de allra sista bilderna jag får signera med -16. Känns både konstigt och spännande! 
Jag tycker det känns som att jag knappt skapat något det här året, men ändå fick jag ihop en hel hög hemmagjorda julklappar. Förutom dessa teckningar blev det flera par yllesulor och tre mössor. Jag tycker det känns så fint att ge bort något man gjort själv. Att ge bort sin tid på det sättet är ju något utav det finaste att både ge och få. 
 
Nu vill jag höra om era jular! Hur har ni firat? Har ni fått eller gett bort något som känns sådär extra fint? Ätit något fantastiskt? Hände det något oväntat? Jag är så nyfiken!