Välkommen hem till mig: hallen

Äntligen tänkte jag att vi ska börja den virtuella rundturen av mitt nya hem! Planen är ett inlägg i veckan framöver och jag tänkte dra ut på det lite genom att växla visning av rummens helhet med extra fokusering på särskilda detaljer, så hojta gärna till om ni ser något ni vill veta mer om! 
 
Ber om ursäkt på förhand för lite muppiga bilder, mörk hall ni vet - inte det enklaste att fota. 
Här är vyn när du kommer in! Häng gärna av dig ytterkläderna på min fantastiska hatthylla så fortsätter vi visningen. Kikar du in i rummet till höger ser du mitt sovrum. Det är så litet att om man sitter på mitten av sängen och sträcker ut armarna nuddar man båda väggarna samtidigt. Egentligen är det ett förråd (bor nämligen i en etta) men det blev ett helt perfekt sovrum tycker jag! 
Går du åt istället åt vänster kommer du till badrummet och köket och om du går rakt fram kommer du till vardagsrummet. 
 
På tal om min fantastiska hatthylla tycker jag att vi kikar närmare på den! Den är helt enligt min design och byggd av mig och min far. Nåja, kanske mest min far men jag har hjälpt till iallafall! 
Jag älskar trä som verkligen får se ut som trä, med bark och grenar och gångar efter djur. Och jag älskar att prick ingen alls har en likadan! 
 
Mittemot hatthyllan står min skänk! Den loppisfyndade jag i slutet av förra året för en tvåhundring. Den är i ek, gjort någon gång på 1890-talet och passar helt ypperligt in i just det hörnet i just min hall. Ni känner väl igen duken också? Även tavlan är fyndad på second hand, lustigt nog i byggnaden bredvid där jag köpte skänken. Jag kände att jag allt för länge hade levt mitt liv utan en maffig guldram så den fick hänga med hem. Nu i efterhand tycker jag den påminner om Yttre Bodane så det blev lite extra bra. 
Syskrinet (sypuffen? Vet inte vad jag ska kalla den) är efter min gammelmormor Lilly precis som mycket annat i mitt hem. Den är så gräslig och underbart fin på samma gång att jag bara inte kan låta bli att älska den. 
Men vad säger du, ska vi ta en tjuvkik in i skänken innan det är dags att gå igen?
 
Här inne trängs vaser med diverse skålar, burkar, ljusstakar och saker som inte har någon plats. Och ja, småvaser och glasskålar på fot är två av mina favoritsaker i prylväg! 
 
Min hall är inte så stor så nu är det redan dags att vinka hejdå igen. Men du är varmt välkommen tillbaka! Vilket rum vill du helst se då? 
 

Att flytta med tvångshandlingar

När jag skulle flytta var jag så himla redo. Det hade gått över fem månader från det att jag sett lägenheten och börjat packa tills jag hade nycklarna i handen. Samma kväll började jag måla om en fondvägg jag inte tyckte om och två dagar senare hade jag tagit ledigt för flytten. Allting var förberett. Allting rullade på. I mitt huvud hade jag redan börjat flytta för länge sedan och allt kändes bara så bra, jag var äntligen på gång på riktigt. Eller ja, allting utom en sak kändes väldigt bra. En sak jag visste att jag omöjligen kunde förbereda mig inför vilket gjorde mig omåttligt nervös. Hur det skulle gå att flytta med mina tvångshandlingar. 
 
Tre gånger hade jag flyttat tidigare. Två gånger var innan jag ens visste att jag hade tvångshandlingar och vid den tredje hade jag inte direkt några tvång som styrdes av en speciell plats så den biten var inget problem då. Men nu var och är de flesta av mina tvång bundna till hemmet, till främst spisen och ytterdörren. Och min nya lägenhet hade en spis med fel antal plattor och en dörr med annat handtag. 
 
När jag första gången kom till lägenheten själv, när den var min och säljaren inte längre var där och öppnade, fick jag panik. Dörrhandtaget var väldigt löst och satt fast med bara en skruv. Det var fullt fungerande för att öppna och stänga dörren som en vanlig person, men skulle inte hålla länge för mig som ofta måste dra i dörren för att vara säker på att den är stängd. Där och då ville jag bara slänga bort nyckeln och aldrig sätta min fot där igen men hur rätt det beslutet än kändes visste jag såklart att det var helt orimligt. Och tur var väl det, för när min farfar kom med verktygslådan några dagar senare rotade han fram passande skruvar och problemet var löst. Eller, problemet hade egentligen bara börjat men den biten var löst. 

Alla dörrar låter väldigt olika, testa att tänka på det när du öppnar och stänger de dörrar du kommer i kontakt med under en dag. Det är så många faktorer som påverkar dessa ljud. Material, ålder, handtag, lås, temperatur, luftfuktighet, vind. Min gamla dörr var väldigt besvärlig att få rätt i en tvångssituation då den på grund av vinddrag i trappuppgången ibland gjorde ett extra klickande när jag var klar med min rutin, vilket gjorde att jag fick börja om. Det var besvärligt att först dra i handtaget det antal gånger som var rätt för stunden, i rätt rytm, och sedan se till att den stannar i precis rätt läge för att inte göra det extra klickandet. Värst var det när jag efter många om och men var klar och nästan hade hunnit fram till sovrumsdörren när jag hör ljudet, jag minns fortfarande den känslan av uppgivenhet så väl. 
Min nya dörr är väldigt enkel och det är just det som ställde till problem. Jag blev misstänksam just för att den inte bråkade med mig, tänkte att det måste vara något fel. Att jag måste göra något fel. Jag kunde bli stående i flera minuter och bara dra i dörren innan jag verkligen var säker på att den verkligen var stängd och inte bara lurades. 
 
Nästa sak som ställde till det för mig var spisen. Min gamla spis hade fyra plattor och sex vred, min nya har tre plattor och fem vred. Jag har en väldigt detaljfixerad rutin där jag känner på alla plattor, stoppar in en hand i ugnen och sedan dubbelkollar att alla vred står på 0 ett antal gånger. Den kollen måste ske enligt en viss rytm och det blir såklart helt fel när det är ett annat antal. 
 
Idag ungefär två månader efter flytten har jag sakta men säkert börjat komma in i nya rutiner. Dörren är inga problem längre, det känns nu bara skönt att den inte är lika besvärlig som den gamla. Dock ska alla dörrar troligtvis bytas ut så jag lär få börja om den karusellen igen. Spisen bråkar jag fortfarande lite med men vi börjar bli kompisar. Jag har en ny rytm som passar antalet vred men ibland blir jag osäker på om jag använt den nya, gamla eller någon blandning och stressar upp mig själv. 
Två nya tvång har jag också utvecklat på grund av all stress under de senaste månaderna men de börjar redan blekna bort allt eftersom jag känner mig mer trygg och hemma här. 
 
Det har varit otroligt jobbigt att ställa om de här sakerna, och jag tror det har varit en stor anledning till min orkeslöshet och allmänna dip efter flytten. Men det känns som det börjar stabiliseras nu, och jag hoppas verkligen att fler delar av mitt liv och mående följer det exemplet. 
Tvångshandlingar

Vad jag fick i födelsedagspresent

För några veckor sedan fyllde jag år och fick så himla mycket fina saker. Jag tvekade länge på om jag ens skulle skriva det här inlägget då det känns väldigt olustigt på något sätt att vältra sig i materiell lycka på det viset, men jag vill samtidigt verkligen samla och minnas detta till senare år. 

Vad fick jag då som gjorde mig så glad? Förutom två fina buketter fick jag ett presentkort på Plantagen, en vas i form av en kaktus, en skål som passar läskigt bra till ett fat jag redan hade, två bakformar, Windsor & Newtons water colour markers, böckerna The 52 lists project och 52 lists for happiness som blivit en fin söndagsrutin, färgglatt strössel och frimärken så jag kan skicka en massa post till er
 
Jag fick också en underbart fin monstera som växer så det knakar och hittills bjussat på tre nya blad. 
 
Fick välja ut en köksfläkt och köpte denna ursöta grej som passar så galet bra in i mitt gröna 50-tals kök. 
 
Finast var nog kanske ändå böckerna av John Rumenius som jag avundsjukt blickat efter i min mosters bokhylla. De tillhörde från början min mormors far och utspelar sig till viss del i mina hemtrakter. Inte bara hemtrakter som Trollhätte/Vänersborgsområdet i stort utan även lilla grusvägen mitt ute i ingenstans där jag är född finns med som en nyckelplats. Så häftigt ändå! Att de är magiskt fina i sina färgglada, slitna pärmar gör ju inte saken värre. Som vackra ädelstenar i min bokhylla.

Med hjärtlig hälsning till slussvaktmästare Sten Hansson från författaren/kaptenen John Rumenius.