Tankar om livet, julen och 2018

Jag blir så chockad (och glad!) när jag ser att ni faktiskt är ett litet gäng som kikar in här varje dag trots att det går på tok för lång tid mellan uppdateringar. <3
 
Det har redan blivit tredje advent, men jag har fortfarande inte tänt något mer ljus än det första. Det är som att tiden stannat, eller snarare som att tiden bara går men jag har stannat. De senaste veckorna har varit helt galna och jag har inte gjort mycket annat än att sova, jobba och halvsova framför Gilmore Girls. Nu är det en ynka vecka kvar till julafton. Fem tidiga mornar tills jag checkar ut från vardagen och tar 10 välförtjänta lediga dagar. 
 
På tal om julen så är det en helt ny upplevelse för mig i år. De senaste åren har jag försökt släppa pressen och stressen över att allting ska vara perfekt utan att lyckas. Det har snarare bara blivit värre då jag de sista dagarna i panik klämde in alla förberedelser jag planerat att skippa. Det har bakats ett tiotal sorters julgodis. Julklappar som ska vara genomtänkta, perfekta och helst handgjorda. Julpynt och tomtar i varenda vrå. Julmarknader varje helg, ibland kanske man till och med hinner klämma in två. Se julkalendern varje dag. Baka pepparkakor. Slå in alla perfekta julklappar i kreativa och överdådiga paket. Osv. Känner ni igen er? Jag tror ju inte jag är ensam precis. 
 
I år har jag släppt pressen och verkligen lyckats med det. Visst, det är en vecka kvar och fortfarande tid för panik men jag tror jag ska slippa den i år. Jag har aldrig känt mig så här lugn. Julafton är precis tillräckligt planerad för att vara ångestfri. Inte helt blank, men inte heller minutschema. Det blir en lugn hemmajul med en mamma, en barndomsvän, en hund och tre katter. Att det är mysbyxejul är redan spikat och inköpslistan för julmaten är skriven. Jag ser så himla mycket fram emot en helt kravfri dag tillsammans med två av de människor jag känner mig allra mest trygg runt. 
 
När julen närmar sig med stormsteg är det ju en annan sak som alltid följer. Ett nytt år. Jag har hittills tre planer för det kommande året. En (förhoppningsvis) långsiktig satsning, en kort och galen och jätterolig grej samt ett projekt som sträcker sig över hela 2018. Känns som ett himla bra sätt att ta sig an året på. Och ni ska få höra mer om allting i sinom tid, såklart!
 
Hur känner du inför julen och det nya året?

Norrlandsresan: En lugn dag mitt i

Dag 5: Runt Kiruna
16/8 
 
Idag blev en lugn dag. Har varit och fotat i två omgångar. Först stannade vi på vägen mot Nikkaluokta. Det var en så fin vy med vägen som slingrade mot bergen i bakgrunden.
Senare åkte vi i regnet till Luossavaara. Så fint med dimman men mest blev det foto på växter. Insåg hur kul det är att experimentera med blixten! 
Annars har dagen bjudit på vykortsskrivande, handlande och kladdkakeätande. 
 
Imorgon ska vädret vara fint igen och det blir nya äventyr!

 
Det kanske härligaste med en längre semestertur är att alla dagar inte behöver vara fullsmockade. Man behöver inte planera upp varenda minut för att hinna med allt man vill se och göra utan man kan ha dessa lugna dagar. Kanske blir det inte den mest minnesvärda dagen av resan, men vad gör det? Efter allt flängande och utforskande behövdes den där dagen som i ärlighetens namn mest spenderades på soffan. 
 
 
 
 
Kvällen innan hade varenda väderapp utlovat regn så vi (jag och Anna-Li som jag bodde hos under dagarna i Kiruna) bestämde oss för att ta sovmorgon och sedan bara se vart dagen tog oss. Döm vår förvåning när det var strålande sol utanför fönstret när vi drog upp rullgardinen. Vi satte oss i bilen och åkte, helt enkelt. Körde tills vi hittade någonstans där vi ville stanna. Det blev en grusplan på vägen mot Nikkaluokta och därifrån gick vi på småvägar, fotade växter och slogs mot envisa myggor ända tills de utlovade regnmolnen började hopa sig. 
 
 
 
Jag älskar att fota tillsammans med Anna-Li. Vi ser på fotograferandet på så olika sätt och det pushar alltid mig att experimentera mer än jag gör i vanliga fall. När jag ser ett motiv ser jag en eller några bilder jag vill ha. Då tar jag dem och är nöjd. Blir det inte som jag vill ger jag upp ganska snabbt och går vidare till nya vinklar eller perspektiv. Hon ser mer hela tiden något annat att testa, för varje klick med avtryckaren gräver hon sig djupare ner i det där motivet och det kan ge så häftiga resultat, trots att det är något helt annat än hon tänkte från början. När vi är ute hamnar jag alltid en bit före. När jag sett något fint föds nyfikeneten att se vad som gömmer sig ännu lite längre fram, hur det ser ut från en annan vinkel, ett annat perspektiv. Jag rör mig hela tiden när jag fotar medan hon stannar längre för att verkigen fånga varje plats. Att vänta in henne gör mig ibland så frustrerad, när jag så tydligt känner mig klar när hon knappt börjat. Men just den frustrationen gör att jag kickar mig ur gamla spår. Jag testar nya inställningar, experimenterar. Frustrationen kläcker så jädra mycket inspiration. 
Sedan vänder hela grejen när jag fastnar i att leka med långa slutartider. När jag kan sitta med exakt samma komposition på skärmen men bara pilla fram och tillbaka med sekundrarna och olika fokuspunkter. 
I slutändan är det aldrig lika kul att fota som när vi är ute tillsammans. Det är mitt tips till er, hitta någon som förstår din kreativitet men på samma gång inspirerar till nya uttryck. Det är tamefan guld. 
 
När regnet kom åkte vi som sagt hem igen och spenderade resten av dagen med varsinn dator i knät. På kvällskvisten blev det dock en tur till. I duggregnet åkte vi upp på berget Luossavaara och fick se dimman som först låg filmjölkstjock skingras och visa upp utsikten. På vägen dit postade vi vykort och på vägen hem inköptes kladdkaka. Som det ska vara alltså.
 
 
 
Vill du se mer från min norrlandsresa? Kolla in min kategori med naturresor
Kiruna - Luossavaara - Nikkaluokta - Norrland 2017

Katter, kakelugnar och trötta hjärnor

Hej hörrni! 
Alltså jag har varit så konstig de senaste veckorna, och det är därför jag inte har bloggat. Det har varit väldigt mycket på jobbet och jag har till stor del nya arbetsuppgifter och ett helt nytt ansvar. Klart hjärnan blir stressad och säger ifrån. Förutom trötthet, skev tidsuppfattning och extra ångest som brukar komma som ett brev på posten under stressiga perioder har jag i princip tappat min självkontroll. Det har lett till några dåliga, men ändå flest bra saker faktiskt så jag tror jag ska låta den pausa ett tag till. Istället för att övertänka och dividera allting fram och tillbaka har jag bara kört på när jag fått ett infall och det har varit sjukt befriande. 
Nå, nog om det. Jag tänkte vi kunde kika lite på vad jag haft för mig under de här veckorna jag varit borta!
 
Den där självkontrollsbristen gällde även på djuraffären där jag bara inte kunde motstå en liten kattmyntafylld flamingo. Fortsätt gärna så, hälsar Matilda.
 
Jag har som vanligt beundrat kvällssolen genom mina fågelgardiner. Tidigare och tidigare varje dag. 
 
Fast det är ju rätt fint även efter att solen sagt godnatt.
 
En fredagskväll spenderades hemma hos min moder där vi skulle karva pumpor! En av mina favvo-konstnärer Sam Larson hade gjort i ordning ett gäng mallar så varför inte sparka liv i den gamla traditionen tänkte jag. Turligt nog tyckte mamma samma sak. 
 
Dagen efter såg jag en liten lapp utanför Ica där det annonserades om slöjdmässa. Ytterligare en dag senare blev det ju alltså att pallra sig in i bilen för en tur till Sollebrunn. Där köpte jag det kanske finaste jag någonsin sett, en liten kakelugn!!!! 
 
En liten sneakpeak till får ni, men sen tänkte jag att vi pratar mer om den där mässan en annan dag. 
 
Jag har inte bara kollat på andras slöjdande utan även skapat lite själv! Det här ytterst suddiga hörnet får duga tills jag hinner fota den ordentligt. 
 
Avslutningsvis har jag hängt ännu mer med den här tokan, som tycker det är mycket mysigt att gosa med salt- och pepparkaret. Inser också att jag i princip slutat ta kort på Kevät sedan jag skaffade en liten fluffig katt, får ta och ändra på det! 
 
Nu vill jag veta, vad har ni haft för er den senaste tiden?